Motion till riksdagen
2009/10:Sk362
av Stefan Attefall och Irene Oskarsson (kd)

Utredning av taxeringssystemet


kd847

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur taxeringsvärdessystemet för småhus kan avvecklas.

Motivering

Äganderätten är grundläggande i ett civiliserat samhälle. Att kunna äga sin egen bostad är en viktig del av äganderätten och därför något som bör uppmuntras. Under många år har människor fått dras med orättvisa, godtyckliga och oförutsägbara skatteregler när det gäller boendet. Den gamla fastighetsskatten gjorde att många husägare inte kunde bo kvar i sina hus. Ännu fler kände stark oro för kraftiga höjningar av fatighetsskatten till följd av stigande taxeringsvärden när grannen sålde sitt hus.

Dessa absurda effekter av den dåvarande fastighetsskatten har alliansregeringen och riksdagen åtgärdat. Den nuvarande fastighetsavgiften har blivit förutsägbar, och avgiften är minst 25 % lägre idag än vad den skulle ha varit med det gamla socialdemokratiska systemet. Numera betalas en kommunal avgift för småhus som räknas upp med index och som inkomståret 2009 som mest kan uppgå till 6 362 kronor, alternativt 0,75 procent av taxeringsvärdet om det understiger 800 000 kronor.

Efter reformen har det trots allt funnits kvarstående problem för småhusägare vars taxeringsvärde på huset inte överstiger 50 000 kronor och för dem med arrendetomter. Dessa fastigheter har betraktats som tomtmark utan fastighet och har därför ålagts att betala statlig fastighetsskatt enligt de gamla reglerna, dvs. 1 procent av taxeringsvärdet. Detta har nu regeringen i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen ska åtgärda genom att även sådana hus ska omfattas av den kommunala fastighetsavgiften.

Det är angeläget att fortsätta reformeringen av fastighetsskattesystemet. En viktig sak som återstår att åtgärda är det alltför schablonartade och ofta godtyckliga taxeringsvärdessystemet. Taxeringsvärdena fastställs genom ett schabloniserat massvärderingssystem som ger taxeringsvärden som avviker från 75 procent av ett verkligt marknadsvärde. Vid 2009 års taxering är det försäljningspriserna på cirka 200 000 försäljningar mellan 2005 och 2007 som ligger till grund för värdenivåerna på alla landets 2,3 miljoner småhus. Enligt en undersökning av Villaägarna är det genomsnittliga felet vid 2009 års taxering 260 000 kronor. Störst procentuell avvikelse uppvisar värdena i Dorotea som avviker med 76 %. Av lätt insedda skäl slår ett system som bygger på schabloner och massvärderingar ibland väldigt fel mot enskilda fastigheter och därmed mot enskilda fastighetsägare.

Ett avskaffande av taxeringsvärdessystemet skulle minska krånglet avsevärt för fastighetsägare och godtyckligheten skulle försvinna. I och med reformeringen av fastighetsskattesystemet som riksdagen har genomfört på alliansregeringens förslag har det viktigaste skälet till taxeringsvärderingen försvunnit. Behovet av taxeringsvärden har också försvunnit i och med att riksdagen efter förslag från den förra regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten och efter förslag från den nuvarande alliansregeringen avskaffade förmögenhetsskatten. För de bostadsfastigheter som i dagens fastighetsavgiftssystem inte nått upp till taket för fastighetsavgiften och vars avgift i dag grundas på taxeringsvärden kan olika modeller övervägas, till exempel en indexering av avgiften.

Det finns sammanhang och lagstiftningar där taxeringsvärden fortfarande används. Men dessa fall är allt färre och bör noga granskas för att se hur detta kan lösas på annat sätt. Dessutom kan det ifrågasättas om det är statens uppgift att till en stor kostnad upprätthålla massvärderingar av småhus för att exempelvis underlätta för mäklarbranschen.

Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning som ser över hur taxeringsvärdessystemet kan avvecklas.

Stockholm den 2 oktober 2009

Stefan Attefall (kd)

Irene Oskarsson (kd)