Riksdagen begär att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som gör det statliga regelverket konkurrensneutralt när det gäller upplåtelseformer i boendet.
Om Sverige var ett hus håller det på att falla isär. Kittet, samhällskontraktet, som var en överenskommelse om allas rätt till ett anständigt liv, har försvagats. Tydligast är detta inom bostadspolitiken, eller mer korrekt bristen på bostadspolitik. Förra gången det rådde allvarlig bostadsbrist i landet stimulerade staten byggandet med statliga lån – till hyresrätter likaväl som till egna hem och bostadsrätter. Den socialdemokratiska tanken var att staten behövde ta över en del av risken för så långsiktiga investeringar som bostäder är, då man insåg att hela samhället har nytta av att det finns goda bostäder till alla.
Idag finns endast en bostadssubvention av betydelse kvar; skatteavdraget för räntorna på bostadslån. Det gynnar ensidigt villa och bostadsrätten. Hyresrätten där flest lågavlönade bor beskattas hårdast. Därför byggs det också få hyresrätter, trots att fler än hundra kommuner har brist på hyreslägenheter. År 2008 påbörjades byggnation av endast 4 700 hyresrätter, vilket är en minskning med 57 procent jämfört med genomsnittet 2005–2007. På så sätt blir Sverige mer segregerat, de förmögna för sig och de med mindre ekonomiska resurser för sig.
Mest effektiva sättet att minska bostadssegregationen och öka valfriheten för bostadskonsumenterna är att förändra det statliga regelverket så att det blir konkurrensneutralt mellan de olika upplåtelseformerna. Det är orimligt att staten behandlar människor olika beroende på vilken boendeform man valt. Det är idag cirka 2 000 kronor dyrare i månaden att bo i en hyresrätt på 100 kvadratmeter än i en lika stor ägd bostad. Hyresrätten är kraftigt missgynnad. En villaägare betalar ungefär hälften så mycket i skatt som en boende i hyresrätt gör. Det blir effekten när man summerar de olika politiska styrsystemen som skatteavdrag, vinstskatt, förvaltningsmoms, fastighetsavgift, ROT-avdrag, hushållsnära tjänster med mera.
Den förlamade och djupt orättvisa bostadspolitiken måste nu brytas, varför riksdagen bör ge regeringen i uppgift att återkomma med förslag som gör det statliga regelverket konkurrensneutralt mellan upplåtelseformerna.