Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skogskonton.
Sedan lång tid tillbaka är det enbart tillåtet att ha rörelse- och reservkapital i enskild näringsverksamhet placerat på ett eller flera bankkonton. Detta kan bedömas som ett föråldrat och otidsenligt synsätt då man inte själv på ett tillfredsställande vis kan påverka hur man vill förvalta sina ekonomiska medel. Genom små och relativt enkla reformer skulle det bli möjligt att skapa flera olika intressanta lösningar för denna problematik, när man exempelvis ser på vilka placeringsmöjligheter som för närvarande finns på marknaden. Det finns redan i dag fungerande system inom kreditinstituten för att lösa detta på ett enkelt sätt genom att exempelvis kopiera systemet för IPS, alternativt via depåsystem. Frågeställningarna har naturligtvis aktualiserats av stormarna Per och Gudrun men får även anses ha en vidare betydelse om man ser på industrins råvaruförsörjning över tiden. Oaktat rådande konjunktur är det inte rimligt att skattesystemet styr tillgången på råvara. Istället bör det finnas en placeringsmöjlighet som kan ge skogsägaren möjlighet till samma avkastning på skogslikviden som tillväxten ger om man avvaktar med att avverka skogen – detta för att motivera ett jämt uttag över tiden. Med den nya tidens skogsägare torde detta vara än mer aktuellt då dessa förutom det skogliga intresset har ett starkare intresse av att erhålla en rimlig avkastning på sitt rörelsekapital. Om möjligheten skulle finnas för andra placeringsformer med bättre avkastning skulle detta i sin tur kunna kompensera även vid tider när det råder lägre virkespriser. Därmed är det också rimligt att tro att avverkningar skulle kunna ske mer kontinuerligt än vad som sker i dag. Enskilda näringsidkare bör ges en möjlighet att förbättra avkastningen på sitt rörelsekapital och således inte vara lika konjunkturkänslig.