Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn i syfte att uppnå mer enhetliga momsregler för kulturella aktiviteter.
Sedan länge gäller skilda procentsatser när det gäller moms för olika kulturella evenemang. Det är från det som inte alls är momsbelagt, t.ex. konstnärers framförande inför publik, via tillträde till konserter som betingar moms på 6 %, försäljning av konstverk för mer än 300 000 kr per år som betingar moms på 12 % till slutligen konsert som även har dans, servering etc. som är belagd med 25 % moms på entrékostnaden.
Det är inte tillfredsställande att man har olika momssatser för olika kulturella aktiviteter. Exempelvis har dansen i alla tider, och troligen i alla kulturer, varit ett sätt att uttrycka sig och att roa sig. Dansen ger glädje och livskvalitet. I dag diskuteras också behovet av att människor rör på sig mer för att undvika övervikt och andra välfärdssjukdomar. Även i detta perspektiv kan dansen vara ett bra sätt att motionera. Det är då svårt att samtidigt motivera varför dansen ska beskattas hårdare än mer stillsamma kulturaktiviteter.
Människor har olika intressen och önskemål, och olika momssatser kan lätt tolkas som att vissa kulturaktiviteter bedöms vara mer värdefulla än andra. Detta är en olycklig utveckling som kan leda till att kulturen skapar ett elitistiskt tänkande i stället för att ge människor gemenskap och upplevelser.
Vid behandlingen av skatteutskottets betänkande 2008/09:SkU24 om mervärdesskatt i mars 2009 visade majoriteten ingen vilja till förändring. I vårt gemensamma (s, v, mp) särskilda yttrande skrev vi bl.a. att skattesystemet ska utformas så att företagens kostnader hålls låga genom att det administrativa krånglet med gränsdragningsproblem begränsas.
Behovet kvarstår således att se över mervärdesskattesystemet för att få alla kulturella aktiviteter likvärdiga. Momsen är samtidigt en skatt som bidrar till vår gemensamma välfärd vari kulturen ingår. Översynens utgångspunkt måste vara att ändrade momsregler inte minskar statens skatteinkomster utan att regelverket ses över i syfte att stärka skattesystemets legitimitet genom likformiga och enhetliga regler.