Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att differentiera reseavdrag mellan tätort och gles- och tätortsnära glesbygd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att höja glesbygdsavdraget på fordonsskatten.
Hela Sverige ska kunna leva, det är en aspekt som egentligen inte borde vara kontroversiell, men idag finns det en risk att landsbygden avfolkas eftersom det inte finns möjligheter att bo kvar. Faktorer som höga försäkringskostnader för bilar och höjda bensin- och dieselkostnader påverkar levnadsvillkoren och möjligheterna för landsbygdshushåll att resa till och från arbete.
Kollektivtrafiken är många gånger obefintlig eller mycket begränsad i glesbygden, och avstånden gör det svårt för människor att klara sig utan bil. Ofta är familjer boende på landsbygden beroende av två bilar på grund av olika arbetstider, åtaganden och fritidsaktiviteter.
En höjd skatt på drivmedel får konsekvenser för boende på landsbygden; med ytterligare höjningar finns det risk för allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser. De miljöproblem som vi står inför idag är mycket allvarliga, men att sätta möjligheten till ett fungerande liv på landsbygden mot miljön är inte rimligt. Landsbygdens inverkan på klimatet är minimal i jämförelse med täta befolkningscentra, och därför menar vi att det behövs ett nytt grepp när det gäller samhällssubventionerade resor på landsbygden.
Reseavdragen har en viktig funktion för att människor på landsbygden ska ha råd med ofta långväga arbetspendling till och från arbeten. I samband med förra årets budgetproposition höjdes återigen beloppsgränsen så att den kom att hamna på 9 000 kronor. Detta motiveras av statsfinansiella skäl, men också av prishöjningar på Stockholms länstrafik. En olycklig fiskal relation har etablerats mellan reseavdragen och stockholmares möjligheter att göra avdrag om de köpt månadskort 12 månader under året.
Att landstinget i Stockholm eftersträvar en höjd kvalitet i sin kollektivtrafik och därför höjer priset må vara lovvärt. Samtidigt är konsekvenserna för landsbygdens folk orimliga när deras arbetsresor fördyras. För att stärka förutsättningarna för en livskraftig landsbygd bör reseavdraget differentieras och följsamheten till prisutvecklingen med Stockholms lokaltrafik brytas. Glesbygdsverkets definitioner1 bör kunna tjäna som vägledare för att avgränsa stad från land.
Att leva handlar om så mycket mer än att arbeta. För att personers sociala sammanhang skall kunna fungera och utvecklas måste även möjligheten att ta sig till olika fritidsaktiviteter ges. Bilen utgör många gånger en förutsättning för detta.
Idag finns en miljödifferentiering i beskattningen mellan olika bränsleslag genom koldioxidskatten. Även för fordonsskatten finns en miljödifferentierad reducering av skatten. Vid sidan av miljödifferentieringen finns också sedan länge ett glesbygdsavdrag. Avdraget är på 384 kronor efter en glesbygdsdefinition som ligger nära Glesbygdsverkets.
Den etablerade definitionen för vilket område som omfattas av landsbygdsavdrag bör behållas men höjas så att det stora flertalet fordon som framförs för personbilstrafik kan inkluderas. Fordon med höga utsläppsnivåer får fortfarande erlägga skatt.
Förutsättningarna i Sverige är olika, tillgången till kollektivtrafik är ett exempel. Ökade bilkostnader för hushållen i landsbygden får inte hindra målsättningen att hela Sverige skall leva.
| [1] | Glesbygd har mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort större än 3 000 invånare samt öar utan fast landförbindelse. Definitionen kan inkludera både landsbygd och tätorter med upp till 3 000 invånare. Tätortsnära landsbygder har 5 till 45 minuters bilresa från tätorter större än 3 000 invånare. |