Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsgivaravgifter i Sverige och Danmark.
När två arbetsmarknader förenas och blir till en, vilket skett i Öresundsregionen, kan hinder uppstå. Dessa hinder bromsar integrationen och Öresundsregionen blir mindre flexibel. Politikens uppgift ska alltid vara att undanröja hinder för integration, företagande och arbetslinjen.
Ett sådant hinder rör den som deltidsarbetar både i Sverige och i Danmark. Idag ska arbetstagare vara socialförsäkrade i det land de arbetar i, men med nuvarande regler får den danska arbetsgivaren betala de högre svenska arbetsgivaravgifterna om den anställde också har ett jobb i Sverige.
Principen om att arbetsgivare som anställer under dessa förhållanden får betala bosättningslandets arbetsgivaravgifter gäller. För danska företag som inte är vana vid våra arbetsgivaravgifter är detta en oerhört stor kostnad. En arbetsgivare i Danmark får betala 25–30 procent mer för en person som bor i det egna landet än en svensk. Incitamenten för att anställa svensk personal för deltidsarbete minskar avsevärt och konkurrensen på arbetsmarknaden snedvrids.
En grupp som idag drabbas särskilt hårt är kulturarbetare och restaurangpersonal. Det är vanligt förekommande att dessa personer jobbar på fler ställen samtidigt, ibland också på båda sidor sundet.
Att kombinera arbete på båda sidor om Öresund möjliggör en dynamisk arbetsmarknad med stor rörlighet, särskilt för ungdomar och studenter. Men med dagens regler är deltidsarbete på båda sidor sundet nästan en omöjlighet. Regeringen bör därför se över regelverket.