Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att barnbidraget delas lika mellan föräldrar som har gemensam vårdnad.
Trots Sveriges många jämställdhetsmässiga framsteg finns fortfarande en rad exempel på juridisk diskriminering betingad kön. Ett sådant exempel är barnbidraget. Fram till den första juni 2006 tillföll barnbidraget uteslutande mamman. Därefter trädde ny lagstiftning i kraft som innebar positiva förändringar men som ändock är otillräckliga.
Numera kan par med gemensam vårdnad själva välja vem av föräldrarna som skall erhålla bidraget. Möjligheten att dela lika finns dock fortfarande inte, med undantag för separerade eller särboende föräldrar som har gemensam vårdnad där barnet eller barnen har växelvis boende. Om paret inte gör ett aktivt val eller inte är överens tillfaller dock bidraget fortsatt mamman, som alltså aktivt måste ge sitt medgivande att avstå privilegiet att ha ensamrätt till barnbidraget.
Detta innebär att samhället fortsatt signalerar att pappor har en sekundär föräldraroll, vilket bygger på en konservativ och förlegad samhällssyn som dessutom innebär en direkt diskriminering p.g.a. kön. Att motverka ojämställdhet i allmän mening i samhället är en svår uppgift. Normer, värderingar och attityder är svårföränderliga. Att ändra lagstiftningen är däremot enkelt i sammanhanget. Därför är det obegripligt att barnbidraget inte konsekvent delas lika mellan två personer med gemensam vårdnad.