Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att göra en översyn av hela utlänningslagen.
Utlänningslagen har under senare år förändrats vid ett antal tillfällen. Den har lappats och lagats, men någon översyn av hela denna komplicerade lagstiftning har inte genomförts. Jag anser att det är dags att göra det nu av flera skäl. När diskussioner uppstår om enskilda utvisningsärenden hänvisar Migrationsverket och domstolarna till att de bara följer lagstiftarnas intentioner. Lagstiftarna, det vill säga vi riksdagsledamöter, hävdar istället att intentionen var en helt annan när lagen kom till. Lagstiftningen behöver därför bli tydligare i flera fall. Migrationsverket och domstolarna gör ibland olika tolkningar, vilket skapar problem. Det gäller exempelvis vad begrepp som ”inre väpnad konflikt” och ”synnerligen ömmande omständigheter” innebär i praktiken. Det behövs också ett tydligare rättighetsperspektiv i lagen. Skyddsgrunderna borde på ett tydligare sätt avspegla att det är en rättighet att söka asyl.
I den så kallade utvärderingsutredningen, Den nya migrationsprocessen (SOU 2009:56), konstaterar utredaren att de grundläggande krav som ställdes när den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden infördes i stor utsträckning har uppfyllts. Detta innebär exempelvis att öppenheten i processerna har ökat, vilket är ett steg i rätt riktning.
Utredaren konstaterar emellertid också att det saknas praxisbildning gällande bedömningen av ”synnerligen ömmande omständigheter”, men lämnar inte några förslag på riktlinjer för dessa bedömningar. Särskilt när det gäller barn är det viktigt att dessa bedömningar blir mer generösa. Exempelvis finns det frågetecken kring vad som gäller när barn hamnar i ett apatiskt tillstånd, något som man kan tycka borde klassas som en synnerligen ömmande omständighet och därmed omöjliggöra utvisning. Så är det inte idag. Även i bedömningen av begreppet ”inre väpnade konflikter” saknas en sammanhållen linje, och migrationsdomstolarna dömer därför olika när det gäller skyddsbehov i samband med sådana konflikter. Ett antal uppmärksammade fall där flyktingar från Irak har nekats uppehållstillstånd pekar på denna problematik. Det behövs alltså en ökad tydlighet i lagstiftningen.
Det behövs också en tydligare hänvisning till barnkonventionen i utlänningslagen. Även om konventionen inte är svensk lag är vi ändå förpliktade att följa den eftersom vi skrivit under den. Det gäller inte minst när det handlar om ensamkommande barn som varken har föräldrar eller andra vuxna som för deras talan. Rent generellt bör utlänningslagen präglas mer av ett rättighetsperspektiv. Jag anser att det behövs en parlamentarisk översyn av utlänningslagen med målsättningen att förtydliga den på ett antal punkter och att stärka barn- och rättighetsperspektivet.