Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsa polisens möjligheter att ingripa i skolor mot flyktingar som lever gömda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsa polisens möjligheter att ingripa inom sjukvården mot flyktingar som lever gömda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsa polisens möjligheter att ingripa i kyrkor mot flyktingar som lever gömda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska öka sin andel beviljande av flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte fortsätta att exportera vår striktare tillämpning av asylrätten till andra länder i EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att asylsökande vid avslag inte ska tvingas återvända till andra delar av hemlandet än därifrån man kommer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om återtagandeavtal.
Många flyktingar tvingas i dag leva under jorden i Sverige. Det innebär ett liv i misär, oftast utan tillgång till skola och sjukvård eller möjlighet att gå till polis om man utsätts för brott. Man betraktas närmast som en laglös och kan varhelst man befinner sig gripas för att föras ur landet.
Miljöpartiet har arbetat hårt för att förbättra gömda flyktingars situation. På anmodan från FN:s barnrättskommitté ska gömda barn ges möjlighet att gå i skolan. Vi arbetar också för att förbättra möjligheten till vård. Detta är dock bara möjligt att göra på ett säkert sätt om polisen fråntas befogenheten att i skolor eller inom sjukvården gripa flyktingar som avvikit från avvisning.
I utlänningslagens portalparagraf anges att barnens bästa ska beaktas i samtliga led i asylprocessen. Vi kan konstatera att det är inte är ställt utom allt tvivel att så sker i dag. Det förekommer att polisen ingriper vid bl.a. skolor för att verkställa avvisningar, och vi anser att det inte är förenligt med portalparagrafen om barnens bästa.
Traditionellt sett har kyrkor varit fredade i alla länder för de människor som behövt söka sin tillflykt undan förföljelse. På senare år har dock gripanden av flyktingar också skett inne i kyrkor. Detta borde likaledes begränsas.
Med den nya lagen om arbetskraftsinvandring skapas fler legala möjligheter för människor att komma till Sverige. Det är positivt och kan avlasta asylsystemet. Samtidigt är det av största vikt att arbetskraftsinvandringen inte ska vara i stället för möjligheten att söka asyl. Den som har asylskäl eller skyddsbehov ska erbjudas asyl eller skydd. I dag är Sverige ett av de länder i Europa som procentuellt sett allra minst erkänner människor som flyktingar enligt Genèvekonventionen. Detta är märkligt med tanke på det stora antalet asylansökande som kommer till just Sverige. Det är föga troligt att det bara är ”låtsasflyktingar” som kommer till vårt land och att de som kommer till andra länder är de ”riktiga” flyktingarna. Vissa grupper i vårt samhälle som vill begränsa invandringen använder gärna argumentet att så väldigt få av dem som kommer hit är ”riktiga flyktingar”. Vi anser att denna jumboplacering inte är värdig ett land som både utåt sett och inför de egna medborgarna ger en bild av att vi har en generös flyktingpolitik.
Regeringen är en stark anhängare av den s.k. harmoniserade asyl- och migrationspolitiken i EU. Det torde för Sveriges del eventuellt innebära att vi kommer att erkänna en större del av de flyktingar som kommer hit som flyktingar enligt Genèvekonventionen, men det kan också leda till att vi ”exporterar” vår mycket strikta bedömning till övriga Europa på samma sätt som vi nu exporterat vår ”hemsändarpolitik”, trots omständigheter som tidigare räknats som verkställighetshinder, till bl.a. Holland och Storbritannien. Vi motsätter oss en sådan ”exportpolitik”.
Ett återetableringsstöd är bra för dem som återvänder frivilligt. Det har dock visat sig att människor tvingas återvända ”frivilligt”, och det är inte acceptabelt. Återtagandeavtal upprättas med många länder, men tolkningen av vad dessa innebär i praktiken är olika. Möjligheten att skicka människor till andra delar av hemlandet än där de kom ifrån från början är t.ex. en fråga mottagande länder inte alltid tolkar in i dessa. Ändå skickar vi tillbaka människor till t.ex. Kongo. Återvändandet måste också ses ur mottagarlandets perspektiv.