Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över villkoren för adoptioner.
I Sverige lever många med ofrivillig barnlöshet och för många är adoption den enda lösningen. Tanken är att barn ska kunna få rätt till en trygg uppväxt och att det ska gå etiskt rätt till vid adoptionen. Kostnaden för själva adoptionen ligger på mellan 65 000 och 155 000 kronor. Till detta kommer eventuella anmälningsavgifter och resa. Detta gör att adoptionskostnaden i slutändan kan hamna på cirka 200 000 kronor.
Men detta är inte allt. Utredningen, som görs av myndigheterna för att fastställa om man är lämplig, kräver att de blivande föräldrarna har fast arbete. Man tittar på årsinkomsten, och vissa länder förbjuder även att vissa yrkesgrupper inte får adoptera från deras länder. Detta trots att Sverige har världens bästa välfärd och att det finns en trygghet i att barnen inte kommer att hamna på gatan. I många fall tvingas familjen som vill adoptera även att söka en större bostad, vilket brukar innebära att man måste ta ytterligare lån för att få bli föräldrar.
Efter adoptionen ersätter staten familjen med 40 000 kronor, vilket motsvarar cirka en femtedel av utgifterna.
Med alla dessa förutsättningar blir ofrivillig barnlöshet en klassfråga. Självklart ska adoptioner utgå från barnets bästa men det finns inga garantier för att de som har en högre inkomst är bättre föräldrar än dem med lägre inkomst.
I Sverige bör alla som är lämpliga föräldrar ges en möjlighet att adoptera, oavsett inkomst. Det är inte tjockleken på plånboken som ska avgöra.