Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sjukförsäkring och rehabilitering.
Konsekvenserna av regeringens politik för att bryta utanförskapet och för att få fler i arbete börjar nu bli tydliga och ställer människor utan ett rimligt och rättvist försäkringsskydd vid oförutsedda händelser i livet. Det handlar om risken för att bli arbetslös, skada sig på jobbet eller drabbas av allvarlig sjukdom.
Regeringen har genomfört ett systemskifte för sjukförsäkringen som innebär införande av en ettårsgräns i sjukpenningen. De nya reglerna innebär också att sjuka människor riskerar att förlora sin anställning. Dessutom har det skett en förskjutning i riktning mot en mer diagnosbaserad sjukpenning, där vissa sjukdomar är berättigade till den högre nivån från sjukförsäkringen medan andra inte är det. Krångliga regler gör att det är oklart när man har rätt till sjukpenning och sjukersättning. Förändringarna innebär vidare att regeringen ställer krav enbart på individen. Inga krav ställs på motprestationer av exempelvis arbetsgivare om rehabilitering.
Tiotusentals personer med hälsoproblem riskerar nu utförsäkring från sjukförsäkringen. De blir utan rätt till ersättning om de har varit sjuka länge eller har haft flera sjukperioder bakom sig. Förändringarna innebär att Sverige har fått en sjukförsäkring som varken är trygg, enkel, aktiv, rättvis eller ens rättssäker. Detta är en dåligt underbyggd skrivbordsprodukt utan förankring i det verkliga arbetslivet. Regeringens försämring av trygghetsförsäkringar är ytterligare ett bevis på politik som sätter folkgrupper emot varandra och som vill förändra vårt välfärdssystem i grunden och som vi tar bestämt avstånd från. Det är angeläget att tryggheten i socialförsäkringssystemet återställs.
Nuvarande konstruktion av rehabiliteringskedjan måste omprövas och bättre anpassas till individers olika unika förutsättningar. Ansvaret för en fungerande rehabilitering måste ligga hos arbetsgivaren, varför frågan om en rehabiliteringsförsäkring i första hand bör lösas av arbetsmarknadens parter.