Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna.
I vårt västra grannland Norge är geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter ett mycket viktigt ”distriktspolitiskt virkemiddel”. Den norska utredningen ”Effektutvalget” konstaterade 2004 att sänkta arbetsgivaravgifter är ett enkelt, effektivt och träffsäkert sätt att stärka de glesbefolkade fylkena och kommunerna. Det handlar om att ge de glesbefolkade delarna av landet likvärdiga konkurrensförutsättningar med de mer tätbefolkade regionerna.
I Norge råder idag bred politisk enighet över partigränserna om att den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifterna är det mest effektiva regionalpolitiska styrmedlet. De resurser som satsas på sänkta arbetsgivaravgifter ger ökad sysselsättning och därmed ökad skattekraft i de glesbefolkade delarna av landet. Samhällsekonomiskt är systemet en klar plusfaktor.
Från och med innevarande programperiod (2007-2013) ser EU positivt på att länderna generellt ska kunna sänka, eller ta bort, arbetsgivaravgifterna i regioner med 8 invånare/km2 eller färre. EU-kommissionen har godkänt det norska systemet – och som EES-land lyder Norge under samma regelverk som medlemsländerna. Statsstödsreglerna har ändrats för att ge företag och kommuner i glesbefolkade regioner likvärdiga konkurrensförutsättningar med tätbefolkade regioner närmare de stora marknaderna.
Sverige har all anledning att följa det norska exemplet och differentiera arbetsgivaravgifterna geografiskt. Tidigare har såväl Inlandsdelegationen som den statliga utredningen om regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet pekat på att en sänkning av arbetsgivaravgifterna är ett lämpligt sätt att stimulera ekonomisk tillväxt i glesbygd.