Riksdagen avslår regeringens proposition om försörjningskrav vid anhöriginvandring.
I regeringens proposition om försörjningskrav vid anhöriginvandring föreslås att vissa flyktingar måste ha bostad och arbete i Sverige innan de får ta hit sina familjer. Tunga remissinstanser som arbetar med flyktingar som t.ex. Migrationsverket, Röda Korset och Rädda Barnen är emot förslaget. Ändå väljer regeringen att hellre lyssna på t.ex. ambassaden i Damaskus vars huvuduppgift knappast är flyktingfrågor. Propositionens huvudsyfte påstås vara integration men är snarare en klar signal till eventuella asylsökande att inte komma hit alls.
Regeringen har försvarat förslaget genom att hävda att man vill uppmuntra människor att flytta till platser där det finns jobb och bostäder. Det låter naturligtvis bra men går knappast ihop med verkligheten eftersom jobben finns i storstadsregionerna och de tomma bostäderna ute i landet. Förslaget innebär i praktiken att de som inte lyckas få tag i både jobb och en tillräckligt stor bostad får vänta. En väntan som kan komma att ta åratal.
Handläggningstiderna är fortfarande långa, ibland flera år, och vissa får bara tillfälliga uppehållstillstånd som sedan förlängs. Detta innebär att familjer kan hållas splittrade så oerhört mycket längre än de fyra år det talas om i propositionstexten. Flera tunga remissinstanser visar på att orimliga situationer kan komma att uppstå. Att splittra familjer är enligt många bedömare kontraproduktivt ur integrationssynpunkt.
Regeringens förslag kommer inte att leda till bättre integration. Det är helt enkelt ett för dåligt förslag. Om tanken med lagändringen är att avskräcka människor från att söka asyl i Sverige bör det inte döljas bakom ett ädelt syfte, dvs. integration.
Regeringen bör därför snarast dra tillbaka denna proposition och återkomma med förslag som främjar integration i stället för motsatsen.