Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att statlig verksamhet bör lokaliseras över hela landet.
I Sverige har vi en historisk tradition med decentraliserade statliga myndigheter, något som är av vikt både för att ha en någorlunda jämn spridning av de statliga jobben, men också för att ge staten som institution en lokal förankring. Det är angeläget att myndigheter, och därmed även statlig verksamhet, inte i alltför hög utsträckning koncentreras till storstadsregionerna, ofta Stockholmsregionen.
Alltför ofta upplever vi dock nu att statliga myndigheter lägger ner lokala verksamheter, något som skapar stora problem med minskade arbetstillfällen. Ett exempel var Olofström i Blekinge, där Alfakassans kontor lades ner och 49 personer blev arbetslösa, något som i förlängningen innebar att hela familjer drabbades och att kompetensen som personerna hade skaffat sig inte längre kom till användning.
Även om myndigheter och verk, i större utsträckning än tidigare, själva beslutar om förläggning av sina verksamheter, behöver det finnas en styrning från staten. Det är staten som har överblicken över hur myndigheter och myndighetsutövningsverksamhet fördelar sig över landet. Därmed är staten den instans som kan se till att förutsättningarna för enskilda orter och samhällen inte blir alltför orättvis, sett över landet som helhet.