Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgång till drivmedel i hela landet.
Bensinbolagen planerar att under de närmaste åren lägga ned omkring tusen bensinmackar, vilket är nästan en tredjedel av alla tankställen i landet. Anledningen till detta sägs vara överetablering, vilket kan vara riktigt kring större orter men definitivt inte på landsbygden. Där är mackarna av naturliga skäl inte lika lönsamma, och därför ska de nu läggas ned.
En annan anledning sägs vara kravet att alla bensinstationer också ska kunna erbjuda ett förnybart drivmedel. Oljebolagen vill inte göra nödvändiga investeringar för detta utan lägger hellre ned stationen, trots att de allra minsta stationerna är undantagna från kravet om förnybart bränsle.
Också landsbygdsbor vill ha tillgång till miljövänligare drivmedel, men först och främst måste de ha någonstans att tanka bilen.
Nedläggning av bensinmackar innebär i många fall orimligt långa vägar till tappställen och att övrig kommersiell service och viss samhällsservice försvinner med dem. Det utgör också ett stort hinder för utveckling av turism och annat företagande i byarna. Bensinstationer är helt enkelt en nödvändig förutsättning för möjligheten att bo i hela landet.
Staten har redan i dag bidrag till viss kommersiell service på landsbygden. På samma sätt måste staten kunna ge stöd också till bensinmackar på de orter där invånarna annars riskerar att få åka miltals till närmaste station.
Regeringen måste utarbeta en försörjningsplan och tydliggöra ansvaret så att också de boende på landsbygden har säker tillgång till drivmedel. Alla oljebolag kan inte lägga ned sin verksamhet på ett och samma ställe. Staten bör tillsammans med branschen utarbeta en strategi som säkerställer tillgång till drivmedel i hela landet.