Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kreditgarantiföreningar.
En aktör som nu under krisen kan spela en allt viktigare roll är de olika kreditgarantiföreningarna. För att kunna göra detta måste de ges bra förutsättningar. I dag finns kreditgarantiföreningar i flera län. Alla är samlade under en paraplyorganisation, Kreditgarantiföreningen i Sverige. Dessa föreningar har en unik möjlighet att arbeta i de regioner i landet som inte är traditionella storstads- eller tillväxtcentra och där tillgången till riskvilligt kapital många gånger är bristfällig. Ett av syftena med verksamheten är att skapa ett lokalt eller regionalt engagemang och ta till vara lokal kunskap om människors entreprenörsvilja för att på så sätt få ett starkt och aktivt näringsliv på orten eller i regionen. I regioner där t.ex. ett stort bruk länge varit den dominerande arbetsgivaren, skulle föreningarna kunna få stor betydelse för att skapa nya företag och nya arbetstillfällen. Föreningarna kan också tillföra annat viktigt såsom rådgivning, mentorer och nya nätverk. Kreditgarantföreningar är en ganska ny företeelse i Sverige jämfört med många andra länder i Europa. Det gör att Sverige i det här avseendet ligger långt efter när det gäller att hitta alternativa finansieringslösningar. Kreditgarantiföreningarna i Europa är också mycket bra exempel på hur privat engagemang har kunnat förenas med offentligt. Det är nödvändigt att vi ger stöd till kreditgarantiföreningarnas uppbyggnad och organisation. För att bygga ut verksamheten är det också nödvändigt att se över möjligheten till återförsäkring av kreditgarantiföreningarnas kapitalbas, liksom att komma åt de strukturfondsmedel som finns för att understödja och bygga upp verksamhet. EU har insett värdet av kreditgarantisystemet och via Europeiska investeringsfonden (EIF) försäkrat och garanterat den nationella kreditgarantiverksamheten. Mycket fokus ligger i dag på FoU-intensiva tillväxtföretag. Detta har gjort att diskussionen i stor utsträckning snarare har handlat om enbart riskkapital än om krediter. Vänsterpartiet vill nu komplettera denna politik med ett utökat ansvarstagande även för andra småföretag.
De för krediter så avgörande bankerna fortsätter med sina nedläggningar av kontor. Handläggning av mindre kreditbelopp automatiseras och centraliseras. Ointresset hos bankerna att låna ut mindre belopp ökar. När Almi nu regionaliseras finns det snart ingenstans dit dessa företag kan vända sig. Vänsterpartiet är inte berett att överge de minsta företagen som är så viktiga på små orter över hela landet. Vi föreslår därför att staten hjälper till att kapitalisera kreditgarantiföreningarna med början under nästa budgetår med 100 miljoner kronor, med 200 miljoner kronor 2011 och med 200 miljoner kronor 2012. Kreditgarantiföreningarna själva beräknar att en sådan satsning skulle ge 6 000 jobb fram till 2016, vilket motsvarar en kostnad på 36 000 kronor per jobb. För att underlätta uppbyggnaden av kreditgarantiföreningar i Sverige bör det också finnas en nationell basfinansiering av verksamheten. Vänsterpartiet föreslår därför att 5 miljoner kronor per år ges till en sådan basfinansiering i tre år.