Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett aktivt arbete i gränstrakter för att utveckla olika hembygder, som exempelvis det mittskandinaviska regionprojektet i Jämtland.
Alla hembygder bör ges en rimlig möjlighet att leva och utvecklas. Ibland är det långa avstånd, dålig tillväxt och en negativ framtidstro som sätter stopp för bygders utveckling. Ibland finns det eldsjälar som inte ser hinder i något och som också lyckas om de ges möjligheten att verka i ett tillåtande klimat. I sådana här fall måste samhället medverka till hembygdens utveckling och därmed fortlevnad. Den mittskandinaviska regionen i det inre av Jämtland består av 11 000 kvadratkilometer, varav en tredjedel är nationalpark och reservat. I regionen finns 3 450 boende som aktivt arbetar med sin bygds överlevnad. Då regionen består av fyra kommuner och är belägen i två länder med en EU-gräns genom regionen framstår mängder av problem att lösa. Hur ska man klara grundskolan med ett litet underlag om regionen skärs sönder i fyra planeringsområden och avstånden för eleverna blir så långa att inackordering framstår som den enda lösningen? En samordning inom regionen skulle såväl utveckla bygden som vara anpassad till behovet för bygdens ungdomar. Hur ska man kunna sköta en rimlig näringsverksamhet i regionen när krav på ständiga administrativa uppgifter ställs då man passerar en nations- och EU-gräns? Ska tullens momsdeklarationer behövas för ett enkelt entreprenadarbete hos grannen? Hur ska jobb kunna sökas på andra sidan gränsen när arbetsgivareavgifter, pensioner och liknande ställer orimliga krav på företag och individer samtidigt som normerna blir konkurrenshämmande i en bygd som har långt till allt utom till den inre kärnan av regionen. Kommunerna Röyrvik och Lierne på den norska sidan och Krokom och Strömsund på den svenska sidan arbetar gemensamt i ett projekt för att ge den här gränsbygden en rimlig chans till överlevnad och utveckling. Många eldsjälar finns i bygden, vilket talar för att bygden kan överleva om samhället bidrar aktivt till deras hjälp. I dagsläget bedrivs ett EU-projekt för att ge bygden en chans till utveckling. Det är ett bra första steg men för att nå reella resultat krävs också ett aktivt arbete från den svenska regeringens sida, gärna i samarbete med den norska regeringen för att utverka ett friområde så att bygden kan ges rätten att utvecklas och överleva. Regeringen bör därför aktivt medverka till att gränshinder i utsatta bygder slopas och att bygder som har en god utvecklingspotential också ges rätten att utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.