Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda kastrering av smågrisar utan bedövning.
I Sverige kastreras ca 1,6 miljoner smågrisar varje år rutinmässigt utan bedövning. Kastreringen utförs för att förhindra att en avvikande lukt, s.k. ornelukt, utvecklas. Ornelukt förekommer endast hos vissa hangrisar och orsakas av förhöjda nivåer i fettet av framför allt två illaluktande substanser, skatol (som produceras av bakterier i tarmen) och androstenon (som syntetiseras i testiklarna). Kastreringen utförs regelmässigt på alla galtar trots att ornelukten endast märks av kött från ca 1 % av alla hangrisar, då köttet upphettas.
Kastreringen går till så att grisen fixeras i en anordning så att bakdelen frigörs. Med en skalpell skärs huden igenom ovanför de under huden ytligt liggande testiklarna. Dessa dras ut och skärs loss. Såret sköljs med en desinficeringslösning varefter grisen släpps tillbaka till kullen. Ingreppet kan ta mindre än en minut med vana händer.
I argumentationen mot att behöva bedöva grisen före ingreppet har angivits att griskultingens skrik och försök att komma undan mer är ett utslag av att den hålls fast än en konsekvens av smärta i samband med ingreppet. Forskning vid bl.a. Norges veterinärhögskola har visat att detta inte är fallet och att en bedövning före ingreppet innebär mindre smärta för grisen.
Fram till att de är sju dygn gamla är det i Sverige tillåtet att kastrera utan bedövning. Samma regel gäller även inom EU, även om flera länder i Europa, exempelvis England, Irland, Spanien och Portugal, regelmässigt ej kastrerar grisar. I Norge har man däremot sedan två år tillbaka förbjudit kastrering av smågrisar utan bedövning. Man har också fattat beslut om att ett totalt förbud mot kastrering ska gälla fr.o.m. år 2009.
En undersökning i Norge konstaterar att de flesta grisproducenter nu har accepterat förbudet och tycker att den nya ordningen fungerar bra. Många tycker också att det är skönt att slippa kastrera smågrisarna själva; det är ett arbetsmoment som inte har upplevts som speciellt trevligt. Att anlita veterinär för kastreringen innebär en extrakostnad på ca 100 norska kronor per kull.
En farhåga innan förbudet trädde i kraft var att grisarna skulle kastreras alldeles för sent. Men medelåldern ligger nu på 10 dagar vid ingreppet, bara en dag mer än tidigare.
Det faktum att kastrering av smågris inte förekommer i alla länder, att bedövning före ingreppet är en etablerad teknik i Norge, att forskningen och avelsarbetet har kommit långt i att förebygga ornelukten samt att kastrering utan bedövning är förkastligt från djurskyddssynpunkt gör att det är dags för Sverige att förbjuda denna hantering.