Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utbilda herdehundar som skydd mot rovdjursangrepp på boskap.
Debatten om rovdjurens vara eller inte vara rasar i Sverige. Det är viktigt att behålla en livskraftig stam av olika rovdjursarter med såväl samhällelig som statlig nolltolerans mot tjuvjakt på varg, lodjur och björn samtidigt som skyddet för tamboskap bör öka. Utöver finansiellt stöd för förbättrade stängsel och mer effektiva inhägnader bör också nya grepp testas. I många länder har så kallade herdehundar skyddat tamboskap i flera tusen år och används fortfarande framgångsrikt. På den afrikanska kontinenten skyddar anatoliska herdehundar boskapen från geparder. Samma typ av kraftig hund nyttjas för samma ändamål i Turkiet där den patrullerar runt fårhjordar. Några vanliga vakthundsraser som används utanför Sverige för att vakta tamdjur utöver denna är den italienska maremmano-abruzzeze och kaukasisk herdehund.
Enligt Viltskadecenter kan vakthundar användas för mindre fårflockar om fåren håller ihop. Metoden bygger på att hunden ser, hör eller känner lukten av ett rovdjur och sedan ger skall eller jagar bort djuret i fråga. För att detta ska fungera krävs öppna betesmarker så att hundarna upptäcker rovdjuret i tid. Metoden fungerar bäst under dagtid i flockar som inte överstiger 100 till 200 får. Viltskadecenter har även inlett ett samarbete med Världsnaturfonden (WWF) som stöttar liknande projekt i Grekland med andra hundraser. Även Norge och Italien har visat stort intresse. Svenska Kennelklubben (SKK) har kommenterat användningen av herdehundar mot rovdjursangrepp i ett remissvar till Naturvårdsverket den 15 augusti 2002. Där framhävs de internationella erfarenheter som finns samtidigt som SKK påpekar att det saknas nödvändiga träningsmetoder i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.