Motion till riksdagen
2009/10:MJ453
av Ulrika Carlsson i Skövde och Karin Nilsson (c)

Fällor vid vildsvinsjakt


c561

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att underlätta användandet av fällor vid vildsvinsjakt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att stärka jordbruksarrendatorernas rätt vid viltskador orsakade av vildsvin.

Motivering

Vildsvinsstammen breder ut sig alltmer. Den ökar varje år med mellan 200 och 250 procent. Den finns nu inom stora områden i södra och mellersta Sverige och orsakar omfattande skador hos enskilda jord- och skogsbrukare.

Vildsvinen har tidigare funnits i svensk fauna men har nu efter sekler av frånvaro blivit ett mycket stort problem. De infördes genom att några började hålla dem inhägnade, men i början av 1980-talet hade några rymt och det fanns snart några hundra vilda djur. Nu är de uppe i flera hundratusen. Vildsvinen förorsakar mycket stora skador i växande grödor. Det finns lantbrukare som fått naturbetesmarker totalförstörda, vallar nästan upplöjda, potatisåkrar genombökade samt spannmåls- och majsfält nedmanglade. Detta är djupt olyckligt och innebär stora ekonomiska förluster för markägare och arrendatorer.

Dessutom kan vildsvinsnärvaro i landet föröka och vidmakthålla farliga grissjukdomar om smitta skulle uppstå.

Ökningen av vildsvinsstammen gör också att trafikskadorna där vildsvin är inblandade har ökat markant. Det rör sig om tusentals trafikolyckor per år.

Den skada som vildsvinen orsakar enskilda lantbrukare innebär stora ekonomiska förluster. Det är ett stort problem för dem som drabbas eftersom det inte finns några försäkringar eller statliga ersättningar när det rör sig om jaktbart vilt. Lantbrukaren får alltså själv ta hela förlusten och detta inom en näring som utan vildsvinsskador har en dålig lönsamhet.

Eftersom vildsvinen nästan enbart rör sig nattetid är de mycket svårjagade, dels är de svåra att upptäcka när det är mörkt, dels är det svårt att urskilja vilka djur man lämpligen bör skjuta.

Om ett djur blir skadeskjutet är det mycket svårt med eftersök eftersom de kan bli mycket aggressiva och gå till angrepp på både jägare och hundar. Det finns olika modeller av fällor som kan användas för att fånga in djuren och sedan avliva dem. Det är en stor investering att köpa en vildsvinsfälla, därför borde de finnas att låna till en rimlig kostnad. Om det finns fällor att låna skulle det underlätta jakten för många jägare.

En grupp som drabbas extra hårt när deras grödor förstörs av vildsvinens härjningar är jordbruksarrendatorerna. Det vanligaste är att jakträtten inte ingår i arrendet och det gör att de inte har någon möjlighet att själva ingripa när de får sina grödor förstörda. Skadan kan i värsta fall både orsaka stor produktionsförlust och innebära att EU-ersättningen uteblir. Vid vildsvinsangrepp på gröda gäller det att mycket snabbt skjuta några djur. Eftersom de är mycket svårjagade kan detta innebära flera dygns vaknätter. Därför har ofta arrendatorn betydligt större motivation att göra detta är jordägaren.

Om markägaren förbehållit sig jakträtten är denne skyldig att ersätta arrendatorn för förluster på grund av vildsvinsskador på den arrenderade marken. Detta gäller dock inte om markägaren visar att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga ansträngningar från dennes sida. Därför är det viktigt att jordägare och arrendator i förebyggande syfte i arrendekontraktet reder upp ansvarsfördelningen i denna fråga med bäring även på arrendeavgiftens nivå.

Länsstyrelsen kan idag efter ansökan från en arrendator bevilja denne skyddsjakt vid upprepade skador av vildsvin på åker- och betesmark. Detta är dock krångligt och används sällan. Det bör därför bli betydligt enklare och snabbare för en arrendator att vid allvarliga vildsvinsskador snabbt kunna skjuta några djur om jordägaren inte gör de insatser som behövs.

Stockholm den 5 oktober 2009

Ulrika Carlsson i Skövde (c)

Karin Nilsson (c)