Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om effekterna av inplastning av försändelser.
De flesta svenska hushåll har investerat i någon form av brevlåda eller anordning för inkast av brev. Ett av syftena med detta har varit att skydda post och tidskrifter mot väta eller annan yttre påverkan.
Trots detta har man under en längre tid kunnat notera ett ökat bruk av inplastning, både av tidskrifter och andra försändelser som distribueras till svenska hushåll. Även om det saknas statistik över hur stor andel av vår post som förpackas på detta sätt och hur stor ökning det rör sig om har inplastningen blivit väsentligt vanligare.
Vid kontroll med företag som använder sig av inplastade försändelser uppger man att det inte bara skyddar, utan också innebär ett säkert sätt att få med lösa reklamblad och andra så kallade fripassagerare. Detta sistnämnda problem torde dock ha alternativa lösningar. Till exempel måste det vara möjligt att häfta eller klistra fast dem med huvudförsändelsen.
Problemet med den ökade inplastningen är inte bara att tonvis med plast i onödan framställs för att sedan omhändertas i vår avfallshantering. Detta ger i och för sig en påverkan på vår miljö, men får naturligtvis också negativa effekter på energiförsörjning och klimat. Men ett än större problem är kanske effekterna på pappersåtervinningen. Många adressater kanske tar den tid och ansträngning som krävs för att få av inplastningen från papperet och sortera försändelsen på olika ställen. Men sannolikt kommer många också att av tids- eller bekvämlighetsskäl avstå från detta.
Vår kunskap om inplastningens omfattning och effekter behöver stärkas. När så skett bör lämpliga incitament införas så att användningen av plast i dessa sammanhang motsvarar de totala kostnaderna för omhändertagande samt påverkan på vår miljö.