Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av en nationell strategi för ökad svensk animalieproduktion.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson har lanserat idén om Sverige som matland. Det är en utmärkt idé där grunden är att människor som bor och verkar på landsbygden ska ges möjligheter att förverkliga sina idéer och att driva företag på landsbygden.
Även om tanken är god så finns det ett stort problem som vi inte kan blunda för. Det är det faktum att animalieproduktionen krymper. Det blir allt svårare att bedriva animalieproduktion på grund av stränga djurskyddskrav, högt kostnadsläge, låga produktpriser och möjligen en inte optimal livsmedelsindustri samt en osund konkurrens från import från länder med helt andra (mildare) miljö- och djurskyddsregler.
Detta trots att visionen med Sverige som det nya matlandet är att skapa förbättrade förutsättningar för livsmedelsexport och ökad konkurrenskraft för livsmedelsföretagen samt att främja regional och lokal matkultur som leder till tillväxt och fler jobb.
Sverige har en tradition av att vara ett land med självförsörjning av jordbruksprodukter och om överskott skulle uppstå så var det tänkt att uppstå som spannmål. Det är möjligen några av orsakerna till att vi stod ganska handfallna i samband med inträdet i EU och de därmed öppnade gränserna. Vi klarade oss länge på en fallande krona men till slut hann verkligheten i kapp oss. Helt klart är att konkurrensen för svenska företag inom jordbrukssektorn ökat.
I dagsläget är lönsamheten hårt pressad och vi är långt ifrån självförsörjda på animalieprodukter.
Ser vi till siffror från Svensk köttinformation och Svensk fågel ligger självförsörjningsgraden och årsproduktionen på följande nivåer:
Som synes finns här en betydande potential och det är även så väl att den svenska konsumenten äter allt mer animalieprodukter. Problemet är att denna ökande marknad går förbi de svenska producenterna och därför måste vi, om visionen om Sverige som matland ska bli verklighet, säkerställa att svensk animalieproduktion ges möjligheter att växa.
Det är alltså tydligt att det finns en stor och växande marknad för animalieprodukter. Det är även så att fler djur leder till en ökad efterfrågan på foder, vilket i sin tur garanterar att vi bevarar det öppna landskapet. Det är även i enlighet med arbetslinjen.
En ökad animalieproduktion leder till en växande och inte som i dagsläget krympande inhemsk livsmedelsindustri. Det är en produktion som till sin natur är personalintensiv och därför är potentialen för fler jobb betydande.
Det ligger även i linje med flera av de sexton nationella miljömål som Riksdagen antagit och då främst miljömål nummer tretton ”Ett rikt odlingslandskap”.
Av de skäl som här redovisats behöver Sverige som nation få till stånd en kraftsamling för att öka den inhemska animalieproduktionen.