Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förändra insamlingssystemet så att förpackningsåtervinning i framtiden i stället blir materialåtervinning.
Då producentansvaret för förpackningar infördes 1994 valde näringslivet att lösa insamlingen av förpackningar genom att sätta upp återvinningsstationer till vilka hushållen kan lämna det utsorterade materialet. För att göra det möjligt att placera ut återvinningsstationer på lämpliga platser bistår kommunerna näringslivets serviceorganisation, Förpacknings- och tidningsinsamlingen, med lokaliseringsförslag. För att anpassa insamlingssystemet till lokala förhållanden är Förpacknings- och tidningsinsamlingen ålagd att samråda med kommunerna.
Förpackningar återvinns på tre olika sätt: återanvändning, materialutnyttjande och energiutvinning. Återanvändning innebär att förpackningen återfylls eller återanvänds i samma syfte som tidigare, medan materialutnyttjande är en upparbetning i produktionsprocessen till det ursprungliga eller andra ändamål (förordning 1997:185). Energiutvinning innebär att materialet förbränns och alstrar energi.
Till skillnad mot den förpackningsåtervinning man har idag så har man i Eskilstuna provat ett nytt insamlingssystem som bygger på materialåtervinning. Det betyder att exempelvis stekpannor ska kunna kastas tillsammans med konservburkar och att trasiga plastleksaker ska kunna kastas med plastflaskor. Tanken är att öka materialåtervinningen på sikt och även göra det enklare för hushållen att återvinna.