Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att man vid en kommande översyn av landsbygdsprogrammet bör beakta möjligheten att inom detta främja produktionen av viltbete.
Det är nu snart fem år sedan orkanen Gudrun med stor kraft drog in över södra Sverige. Skadorna på den sydsvenska skogen var mycket omfattande, och stora arealer skog fälldes.
Nu är skogen upparbetad och mycket av hyggena är återbeskogade endera genom plantering eller genom självföryngring. Den obegränsade betestillgången kombinerad med låg jaktaktivitet under åren efter stormen har gjort att älgstammen växer rejält. När betet så småningom minskar är risken för stora betesskador i föryngringarna uppenbar. Såväl samhället som enskilda skogsägare har satsat stora resurser i återplanteringen efter Gudrun.
Det är självklart att det ligger i den enskildes intresse att se till så att viltbetet hålls på en acceptabel nivå. Men det är tveklöst också ett samhällsintresse att vi i framtiden har god tillgång på råvara till den svenska skogsindustrin. Att hålla älgstammen på en kontrollerad nivå är en viktig del komponent för att uppnå detta. Ett annat sätt är att genom olika åtgärder öka tillgången på viltbete. För att göra det på ett verkningsfullt sätt räcker det inte med spridda punktinsatser från enskilda skogsägare, det behövs bredare insatser.