Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strandskyddet i glesbygden.
Strandskyddets syfte är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växtliv. Att ha klara regler som begränsar utbyggandet i tätbefolkade områden är viktigt för att säkerställa att våra kuster, stränder och öar inte blir överexploaterade.
Endast 10 procent av Sveriges stränder är dock idag påverkade av bebyggelse. I landsbygdsområden ter sig ett landsomfattande, uniformt och strikt strandskydd som ett bekymmer för kommuner med milslånga obebyggda stränder och med en stark avfolkningstrend. Att kunna bebygga stränder i till exempel Norrland är viktigt för att främja landsbygdsutvecklingen, turistnäringen och för att öka attraktionen för nyinflyttning.
Genom en viktig reform som drivits av alliansregeringen har länsstyrelserna fått uppgiften att granska kommunala dispenser och de kommunala planer som behandlar strandskyddet och vid behov överpröva. Samtidigt har kommunerna fått större makt över beslutsprocessen genom att kunna medge undantag från strandskyddet för åtgärder för landsbygdsutveckling. Länsstyrelserna har fått makten över områden där dispensplikten inte gäller för komplementåtgärder i anslutning till befintlig bebyggelse.
Allt detta är positiva steg i rätt riktning, men lagstiftningen behöver reformeras ytterligare för att medge större frihet till kommunerna. Så som lagstiftningen är utformad idag ska kommunen ange landsbygdsutvecklingsområden i sin översiktsplan med hänsyn till bland annat olycksrisk och översvämningar och att det är inom dessa utvalda områden som det ska bli enklare att beviljas dispens från strandskyddet.
Lagstiftningen borde utvecklas så att kommunen har rätt att i varje enskilt fall fatta beslut om dispens från strandskyddet enligt landsbygdsutvecklingen och att detta inte ska vara begränsat till några få områden i översiktplanen.