Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda en myndighet för djurens bästa.
Den förra socialdemokratiska regeringen tog initiativet till en särskild djurskyddsmyndighet. Myndigheten fick snabbt internationellt erkännande och bidrog starkt till att lyfta fram djurskyddsfrågorna i vårt samhälle. Alliansregeringen avvecklade myndigheten utan att ens genomföra någon utredning av hur statens ansvar för djurskyddsfrågor bäst organiseras. Lösningen blev att ansvaret flyttades till Jordbruksverket.
Inom Jordbruksverket bedrivs ett ambitiöst arbete med djurskyddsfrågorna. Men då frågorna bör ses som ett eget kompetensområde, d.v.s. frågor som står på egna ben, blir de kantstötta av att placeras i en myndighet som också ska ansvara för att utveckla näringsintressen. Ekvationen går helt enkelt inte ihop, och risken är stor att det blir varken hackat eller malet. Riksrevisionen pekade för länge sedan på det olämpliga att djurskyddsfrågorna handläggs av en myndighet som även har näringsintressen att ta hänsyn till.
Enligt min mening är det angeläget att en myndighet för djurs bästa inrättas. En sådan kan se ut på olika sätt. Det är därför viktigt att den föregås av en ambitiös utredning. Jag kan tänka mig att en sådan myndighet lämpligen skulle kunna få i uppdrag att utvärdera hur djur behandlas i Sverige, ta fram djuretiska råd samt svara för att hantera de djuretiska frågeställningarna. Jag kan också tänka mig en myndighet för djurens bästa med ett bredare ansvarsfält. Enligt min mening är det dock väsentligt att åtgärder vidtas inom myndighetsorganisationen som medför att arbetet med djurskyddsfrågor stärks.