Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en utredning för att skapa klarhet kring ägaransvar och obligatorisk ID-märkning av katter.
Problemet med herrelösa och vilda katter bara ökar i landet. Varje sommar överges tusentals katter och lämnas åt sitt öde. Alla ideella djurskyddsorganisationer som ägnar sig åt omplacering av katter överfylls. År efter år uppmärksammas problemet nationellt, och ofta även lokalt på olika områden som blivit särskilt utsatta. Detta år har Karlstad och Malmö varit extra drabbade.
Det finns ett mycket större hjälpbehov i år än förra året och det är samma sak i hela landet, berättade Ann-Christine Sjöström, föreståndare för Katthjälpen i Malmö till DN den 7 augusti 2009.
I Sverige finns inga vilda katter utan endast övergivna tamkatter som har reproducerat sig. Dessa katter lever ute helt på egen hand och har ofta haft en mycket begränsad kontakt med människor. Det stora lidandet som drabbar den övergivna katten är stort genom svält, köld, skador och sjukdomar. Uppskattningsvis finns det över 100 000 förvildade katter i Sverige.
För varje hund i landet krävs ID-märkning och registrering. Detta hjälper ägaren att kunna återförenas med sitt djur om det springer bort, men innebär också att man kan ställas till svars om man brister i sitt ägaransvar. Det bör införas ett liknande krav i lagstiftningen gällande katter. Redan idag finns ett kattregister som Svenska Kennelklubben ansvarar för. Om alla katter var märkta och registrerade skulle Sverige inte ha ett problem med herrelösa katter.
Obligatorisk ID-märkning och identitetsmärkning av katter skulle göra det svårare för människor att bara dumpa sin katt. Det finns två sätt att ID-märka katter, antingen genom tatuering i örat eller genom ett chip i nacken. Märkningen kostar omkring 400 kronor och ger katten ett 14-siffrigt personnummer som registreras hos Svenska Kennelklubben.
Djurskyddet Sverige överlämnade den 18 januari 2008 in uppåt 109 000 namn för ett krav på obligatorisk märkning och registrering av katt till Jordbruksdepartementet. Omkring 500 medlemmar i 41 föreningar och djurhem över hela Sverige deltog aktivt i kampanjen. Namninsamlingen är den åttonde största i Sverige sedan 1963.
Förutom att de hemlösa katterna utsätts för ett lidande innebär hanteringen också ett stort slöseri med kompetens och tid. De personella och ekonomiska resurser som myndigheter och ideellt arbetande lägger ned på att omplacera, besvara frågor och utreda borde användas på ett bättre och mer effektivt sätt.
I likhet med Sveriges Veterinärförbund och Djurskyddet Sverige anser jag att befintliga lagar inte räcker. Vi behöver öka kattens värde och ställning i samhället. Jag föreslår att man skyndsamt ser över den lagstiftning som rör katter och vad man kan göra för att förbättra katters situation. Utredningen ska särskilt se över ägaransvaret och en obligatorisk ID-märkning av katter.