Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om återväckandet av Statsskogsutredningen (SOU 2002:40).
Statsskogsutredningen 2002 (SOU 2002:40) gjordes av Åsa Tham, men tyvärr fullföljde den förra s-regeringen inte utredningen som bland annat förordade en effektivare förvaltning av statens cirka 4,6 miljoner hektar produktiv skog genom att minska antalet förvaltare från 23 till endast en ansvarig myndighet – alternativt till en myndighet per enligt Tham definierad klass.
Åsa Tham rekommenderar en omklassificering av skogsmarken för att bättre uppnå samhällets olika mål i tre klasser: skogsbruk, kombinationsbruk, natur.
Till skogsbruk förs all kommersiellt brukad skogsmark där målet är ett högt virkesuttag. I kombinationsbruk finns skogsmark med höga värden för natur- och kulturmiljövård, friluftsliv och rekreation samt för rennäringen. Avkastningskraven anpassas till annat nyttjande av marken än enbart virkesproduktion. Den mark som förs till natur är enbart skogsmark med höga natur- och kulturmiljövärden.
Genom att dela upp markerna i de klasser som beskrivits ovan renodlas verksamheterna. Samtidigt uppkommer betydande synergivinster mellan naturvård och skogsbruk. Dessutom har de olika företagskulturerna mycket att lära av varandra.
En modern myndighet som förvaltar all skogsmark uppfyller bäst statens krav. Den eventuella ineffektivitet som myndighetsalternativet kan leda till motverkas både genom den renodling som här föreslagits och genom att den affärsdrivande verksamheten behålls i Sveaskog AB.
Regeringen bör omgående göra en översyn av möjligheten att återväcka Statsskogsutredningen (SOU 2002:40) för att möjliggöra inrättandet av en samlad förvaltning av statens skogar. Detta skulle föranleda statsmakten att ta ett ordentligt ansvar för avsättningen av mark till stora naturreservat samt för att ta fram ersättningsmark till enskilda.