Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till inköpsstopp av hotade fiskarter till stat och myndigheter.
Fisk är nyttig mat och de flesta av oss skulle säkert må bra av att äta mer fisk.
Problemet är att av de studerade fiskbestånden ligger 63 procent fortfarande under den kritiska nivå då arterna börjar växa till igen, vilket betyder att drygt tre femtedelar av världens fiskbestånd är fullt utnyttjade eller hotas av överfiskning. Att vi måste återställa balansen är inte bara en fråga om människans önskan att kunna äta fisk även i framtiden. Det är också viktigt för hela den biologiska mångfalden.
I alla världens regioner finns fortfarande en oroande trend mot ökad utfiskning och kollaps av värdefulla bestånd. Men det uppmuntrande är att en rad genomtänkta åtgärder för att stoppa överfisket börjar ge resultat i hälften av världens stora viktiga marina ekosystem. Det ger hopp om att det går att göra något åt överfisket.
I områden där fisket börjar komma tillbaka har forskare noterat att man satt in en kombination av åtgärder, som skärpta fiskekvoter, effektivare kontroller, strategiskt placerade stängda fiskeområden, selektiva fiskeredskap och ekonomiska morötter.
Världsnaturfonden (WWF) har gått ut med rekommendationer och allmänna tips för miljövänliga inköp av fisk till allmänheten/konsumenterna. WWF rekommenderar konsumenterna att inte köpa alltför små fiskar, eftersom det är viktigt att fiskarna hinner fortplanta sig åtminstone en gång innan de fångas. WWF rekommenderar också att konsumenterna ska köpa miljömärkt fisk när sådan finns.
Inte minst rekommenderar WWF att inte köpa fisk och skaldjur som finns med på Artdatabankens lista över hotade arter, den så kallade rödlistan, exempelvis abborre, hälleflundra, ål, gråsej, vissa hajar och rockor, vildlax från Östersjön, gös från insjöar, marulk, repodlade blåmusslor och tropiska räkor.
WWF rekommenderar också konsumenterna att fråga efter fisk och skaldjur som fångats med selektiva redskap, det vill säga fiskfällor, burar för kräftor och krabbor och trålar som inte fångar småfisk och annan oönskad bifångst.
Staten och dess myndigheter och de leverantörer de använder sig av är stora inköpare av varor, inte minst livsmedel. Staten och myndigheterna borde i det här sammanhanget därför vara ett föredöme. De fiskarter som finns med på WWF:s/Artdatabankens röda lista över hotade fiskarter bör inte få köpas in av staten och myndigheters verksamhet. Regeringen bör ta initiativ till ett inköpsstopp för hotad fisk inom staten och dess myndigheter.