Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att stärka djurskyddskontrollerna.
Under alliansregeringen flyttades ansvaret för de lokala djurskyddskontrollerna från kommunerna till länsstyrelserna. Länsstyrelsen fick en underfinansierad medelstilldelning för sitt nya uppdrag. Konsekvenserna av detta har varit förödande för djurskyddskontrollerna. På flera håll i landet bedrivs i stort sett inga planerade kontroller. Vissa länsstyrelser har inte ens resurser för att täcka behovet av akuta djurskyddskontroller.
Enligt min mening är det angeläget att djurskyddskontrollerna stärks. När den socialdemokratiska regeringen tog fram djurskyddslagen 1988 angav departementschefen redan i propositionen att djurskyddslagen aldrig blir bättre än dess kontrollorganisation. Jag anser att det kan vara en utgångspunkt att ta avstamp i för ett kommande arbete med stärkta djurskyddskontroller.
Staten måste ge länsstyrelserna möjlighet att klara av sina åtaganden. De som får betala för bristande kontroller är i slutändan djuren. En otillräcklig kontrollorganisation ökar riskerna för att djur ska vanvårdas och utsättas för djurplågeri.
Enligt min mening bör man överväga att införa ett avgiftsbaserat system för djurskyddskontrollerna. Utan tvekan innebär kontrollerna ett mervärde för dem som nyttjar djur. Det är därför inte orimligt att de ska vara med och betala för verksamheten.