Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om allmän jakt och skyddsjakt på skarv.
Skarven är en sjöfågel som gjort ett framgångsrikt återtåg till den svenska faunan. Sveriges ornitologiska förenings inventering 2006 visade att skarven häckar i samtliga län i Sverige. Samma inventering visar att det finns ungefär 200 000 individer.
En vuxen skarv äter i genomsnitt 1,5 kg fisk per dag. En undersökning som Fiskeriverket gjort visar att 10 000 skarvar på västkusten äter upp mer än två miljoner torskar och runt arton miljoner plattfiskar per år. Många skarvar praktiserar också jakt bland stillasittande fiskeredskap som till exempel bottengarn. Den nätfångade fisken får bitskador från attackerande skarvar som ibland också fastnar och drunknar bland näten. När det gäller insjöfiske efter ål har skadefrekvenser på över 40 % ibland noterats.
Skarven är fortfarande fridlyst i EU och Sveriges regering har fått en reprimand från EG-kommissionen för att flera länsstyrelser gett tillstånd till skyddsjakt. Orsaken till att man ansett skyddsjakten berättigad har grundats på att skarven lokalt har grundat så stora kolonier att den helt utkonkurrerat yrkes- och fritidsfiskarna. Skyddsjakt bedrivs med olika förutsättningar beroende på beslut från olika länsstyrelser. I Mälaren får 200 skarvar skjutas per år mellan 2007 och 2009. Länsstyrelsen i Stockholm anser att EU-direktivet följs. Enligt Sveriges ornitologiska förening har länsstyrelserna blivit mer generösa i sina bedömningar. Runt 6 000–7 000 skarvar skjuts i Sverige årligen. Prickning av ägg förekommer också då man doppar fåglarnas ägg i paraffinolja så att häckningen misslyckas. Både prickning och skyddsjakt måste emellertid ske i kontrollerade och organiserade former. Misslyckas prickningen så att fåglarna störs i sin rytm, flyttar de vidare och lägger nya ägg med ökad geografisk spridning som resultat. Antalet ägg som får prickas har ökat kraftigt de senaste åren.
Med anledning av de skador skarven orsakar på fisket och fiskbeståndet finns det all anledning att öka både äggprickningen och skyddsjakten ytterligare eftersom skarvstammen trots den befintliga skyddsjakten kraftigt ökat för varje år. Det är också högst relevant att börja tala om allmän jakt i kombination med skyddsjakt för att dämpa skarvarnas utveckling och utbredning. Med Sveriges låga bestånd av havsörn saknar skarven naturliga fiender och förökar sig onaturligt snabbt.
Det har under 2009 kommit positiva signaler från EU-kommissionen om att paragrafen om fridlysning av skarv kommer att lindras i medlemsländerna. Direktivet kommer inte att ändras, utan i stället kommer det att ges nya anvisningar om tolkningen. Ändringen gäller fågeldirektivets paragraf om skyddsjakt, dvs. om hur skarvbeståndet får begränsas på grund av ekonomiska skador.