Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att ge Folkmusikens hus i Rättvik status och finansiering som en nationell kulturinstitution.
Den svenska folkmusiken lever på ett stort folkligt engagemang. Folkmusiken är en av de tydligaste formerna för vårt kulturarv som väl kan jämföras med språkets kulturbärande funktion, med den traditionella arkitekturen eller med matkulturen. I huvudstaden finns ett antal nationalinstitutioner med uppgift att vårda kulturella arv av stor betydelse för vår identitet. Denna motion riktar ingen kritik mot koncentrationen av denna typ av nationella institutioner till huvudstaden även om det kunde vara ett sätt att argumentera.
Det är stora kulturskatter som dokumenterats och som vårdas i Folkmusikens hus i Rättvik. Till största del finansieras arbetet med regionala och lokala medel från Dalarna. Det borde inte vara ett regionalt ansvar att vårda ett så stort och viktigt kulturarv. Folkmusiker finns över hela vårt avlånga land och folkmusiken borde utgöra en tydligare del av kulturlivet i hela landet.
Staten har under ett stort antal år brottats med problem att finansiera våra nationella kulturinstitutioner. Att regeringen skulle välja att ta ansvar för finansiering av ännu en nationell kulturinstitution är därför kanske inte så troligt. Det finns emellertid ett intresse från många parter i samhället att förvalta vårt traditionella musikarv. En utredning om hur ett statligt finansiellt ansvar skulle kunna utformas för att garantera deltagande även från andra organisationer, företag med flera i samhället borde dock vara en möjlig väg att tydliggöra vikten av att en nationell kulturinstitution säkerställs. Verksamheten vid Folkmusikens hus i Rättvik skulle förmodligen med ett, i dessa sammanhang, ganska litet men garanterat statligt stöd kunna bli en av landets mest intressanta nationella kulturinstitutioner.
Regeringen bör mot bakgrund av detta låta utreda förutsättningarna för att Folkmusikens hus i Rättvik ges status och finansiering som en nationell kulturinstitution.