Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör redovisa de åtgärder den vidtagit för sysselsättningen bland kulturarbetare som arbetar inom skola, barnomsorg och äldreomsorg.
Den kulturella näringen är en av de snabbast växande sektorerna i världen idag. Det behövs en nationell offensiv för att se denna verksamhet som en närande, inte en tärande, utgift. En förutsättning för kulturnäringen är att det finns en grundläggande högkvalificerad kultur med utförare som kan verka på sina egna villkor. Den stora satsning som Sverige tidigare gjort på musikskolor har gett stora mervärden för den lokala orten men också för svensk musikexport.
Nu med en regering som krymper det gemensamma åtagandet inom alla områden och som ett mantra upprepar att kommuner måste koncentrera sig på välfärdens kärnområden, tvingas kommuner avveckla stora delar av den tidigare kulturverksamheten. Detta kommer att göra Sverige till ett sämre land att leva i. Socialdemokraterna i Oskarshamns kommun har i en studiecirkel om kulturpolitik arbetat fram ett förslag om en offentlig satsning på utbildade konstnärer, skådespelare, dansare, musiker med mera. Utgångspunkten skall vara att dessa kulturarbetare en del av sin tid erbjuds anställning i förskolor eller grundskolor, äldreboenden, sjukhus och liknande platser för omsorg och utbildning och resterande arbetstid arbetar vidare med sin egen konstnärliga utövning.
En sådan viktig satsning skulle ge effekter för sysselsättning, lokal utveckling, hälsa- och välmående, samt rent krasst även för samhällsekonomin, såväl den lokala som den nationella. En insats som denna kan inte begränsas till att beskrivas som en utgift inom kulturområdet; den genererar stora vinster inom flera samhällsområden och måste också därför bedömas utifrån dessa bredare och större vinster.