Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en modernisering av systemet med tv-avgift.
Namnet på tv-avgiften, som i folkmun går under namnet tv-licens, är tänkt att betalas av alla dem som innehar en tv-apparat. Avgiften för att få titta på tv i vårt land infördes på 1950-talet när medievärlden såg helt annorlunda ut än idag.
Statlig television var länge den enda leverantören av rörliga bilder till hemmet, och under denna period kunde tv-avgiften anses vara motiverad. Utvecklingen har förändrat förutsättningarna för det gamla licenssystemet. Tv-avgiften borde ha övergivits när sändningsmonopolet upphörde och då det möjliggjordes en fri television i vårt land.
Svensk public service producerar varje år mängder av program och nyheter som ska vara obundna från politiska och ekonomiska intressen. Det grundläggande syftet bakom public choice-kanalerna är att alla medborgare ska få tillgång till ett brett och mångsidigt tv-utbud av hög kvalitet i alla genrer. Public choice-kanalerna utgör en viktig del av programutbudet.
Dock finns det många argument mot en tv-avgift. Det viktigaste är sannolikt att den som inte vill se de så kallade public choice-kanalerna ändå tvingas betala en avgift.
Det är även omöjligt att knyta licensavgiften till en viss apparat eftersom det via bredband och mobil teknik sker en sammansmältning av tv:n, datorn och mobiltelefonen. Tekniken är inte statisk utan förändras och uppgraderas regelbundet, vilket har gjort att tv-licensens förutsättningar gradvis har blivit föråldrade och kan ifrågasättas.
Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att tv-avgiften behöver moderniseras.