Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bevara folkbiblioteken.
När regeringen nu aviserar en översyn av bibliotekslagen är det av största vikt att denna översyn inte leder till en privatisering av våra folkbibliotek. Jag ser ett värde i att gemensamt ta ansvar för att litteraturen ska komma alla till del. Folkbiblioteken ingår i infrastrukturen för lärande. De som varken har pengar eller vana vid att studera får inte tvingas längre bort från biblioteken. Tvärtom ska de välkomnas och erbjudas ta del av det utbud som finns. Alla har rätt till det livslånga lärandet. Att besöka Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och se barns förtjusning när dessa unga experter på bokens figurer får uppleva litteraturen också genom skådespelare ger en bild av hur viktig barnboken är för barn.
De tidigaste biblioteken grundades kring 1800. De mer välbeställda hade egna bibliotek och kunde utnyttja den tidens lärda bibliotek eller kommersiella bibliotek som främst hade böcker på främmande språk. Den breda allmänheten ställdes utan möjligheter till böcker. Möjligtvis hade man en bibel eller en katekes.
Arbetarrörelsen har fört en lång kamp för folkbiblioteken och vi har välkomnat de socialliberaler som också sett värdet i läsandet. Och vi hittar enskilda föregångare som riksdagsledamot Fredrik Sundler, borgarståndet, som väckte en enskild motion till riksdagen 1850–51 om statsbidrag till sockenbibliotek, men motionen avslogs.
Svenska jobb och vår framtida välfärd måste byggas på förbättrad och fördjupad kunskap. För att stå rustade för den framtiden krävs att vi har tillgång till kunskap i världsklass.
Med anledning av ovanstående är det viktigt att slå vakt om de fria biblioteken så att inte alla bibliotek säljs ut billigt på entreprenad, med t.ex. avgiftsbelagda lån som följd.