Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en ny och långsiktig kulturpolitik som ger fler tillgång till kultur.
Så sent som den 17 september 2009 står det att läsa i Dagens Nyheter: ”Kulturskolans elevflykt allt värre”. Landets musik- och kulturskolor måste spara och på vissa håll läggas ned.
Detta trots att alla borde veta vid det här laget att ett brett utbud av verksamheter för att förstärka barns och ungdomars kulturella kapital genom att skapa olika former av kulturutövande är av största vikt.
Det kan handla om film, teater, litteratur, bild, musik, hantverk, tillgång till lokaler etc. Inget område kan vare sig vara för stort eller för litet. Tyvärr är det så att det ofta är på dessa områden som besparingar görs när kommuner av olika skäl måste spara och skära ned på verksamheter, vilket i förlängningen blir en mycket dyr besparing. Därmed motverkas den ofantliga kraft som ofta frigörs och som också kan verka i förebyggande syfte. Kulturell utövning är ett viktigt instrument för att minska våld och trakasserier bland ungdomar i skola och på fritiden mot såväl elever som lärare, skolledare, på fotbollsmatcher, på gator och torg m.m. En utvecklande kulturverksamhet är till gagn för alla – i såväl storstad som förort.
Den oro över höjningar av avgifter för t.ex. Kulturskolan som vi socialdemokrater framfört föregående år visar sig nu i allra högsta grad vara berättigad. Uttalanden som ”många föräldrars plånböcker räckte inte till, hela grupper försvann – vilket var en direkt påverkan av höjningen” är idag snarare regel än undantag. Detta visar att talet om att satsa på kultur för barn och ungdom (vilket den borgerliga regeringen ofta vill framhålla) rimmar mycket dåligt med verkligheten.
Vi behöver en fungerande kulturskola med bred tillgänglighet. Den är idag en frivillig verksamhet för kommunerna och det är där många barn och ungdomar får sin första musikupplevelse och introduktion i musikinstrumentens oanade möjligheter. Därför är det allvarligt med indragna lärartjänster och fortsatt elevflykt. Förebilden borde i stället vara den kommunala musikskolan som haft en sådan enorm betydelse för de svenska, kulturella framgångar som vi kunnat skörda frukterna av.
Det behövs en medveten, långsiktig satsning för att såväl inspirera ovana konstbetraktare till att bli nyfikna som att se till att kulturutövandet blir tillgängligt för det stora flertalet – och då inte minst det växande släktet. Vi vill också betona vikten av fri entré på museer och kostnadsfria bibliotek som ett viktigt verktyg för att nå målet om kultur för alla.
Att inte sätta kulturen i centrum är ett fattigdomsbevis med alla dess negativa förtecken.