Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av finansieringsformerna för public service.
Alla tv-innehavare betalar 2 076 kronor per år i licens. Vid sidan av den avgiften betalar många familjer avgifter till olika bolag för att komplettera programutbudet. Kostnaden för detta medieutbud blir därmed allt mer omfattande. Därför är det rimligt att ordentligt pröva om det långsiktigt är möjligt eller lämpligt att via dagens tv-licens finansiera public services produktion med närmare sex miljarder kronor per år. Oavsett lösning är det viktigt att det skapas en stabil och förutsägbar finansiering så att grunden inte eroderar för en oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst. En finansiering via skattsedeln riskerar att skapa nya problem. Risken är en debatt om att politiker styr tillgången på resurser efter vad en majoritet av oss för tillfället tycker om programproduktionen. Frågor som i stället måste besvaras är om det är rimligt idag att koppla tv-avgiften till hushållet när ”mottagningsapparaten” kan vara tv:n i vardagsrummet men lika gärna datorn på jobbet och snart en mobiltelefon? Kan man istället ta ut en public service-avgift av alla skattebetalare, så som vi idag gör med begravningsavgiften? Vi skulle i så fall betala för vår gemensamma public service-produktion via en ”public-service-avgift”, lika för alla oberoende av inkomst och omöjlig att smita från. En annan väg att gå kan vara att finansiera public service på samma sätt som ”betalkanalerna”, dvs. genom att tv-avgiften kopplas till ett kort som man måste ha för att se på tv. Båda modellerna har det gemensamt att de är teknik- och operatörsoberoende och har förutsättning att vara långsiktiga. Då behovet av en oberoende public service är odiskutabelt är det nödvändigt att se över den framtida finansieringen av verksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.