Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att stärka konungens ställning som en partipolitiskt obunden symbol för hela landet.
Ända sedan den nya regeringsformen trädde i kraft 1975 har Sveriges statschef ytterst få uppgifter knutna till sin person, bortsett från de i sig viktiga representativa och ceremoniella. Det är en ovanlig ordning för en konstitutionell monarki där statschefen oftast har någon mer formell roll kring exempelvis regeringsbildningen. Problemen med det svenska talmansinstitutet visade sig exempelvis i samband med regeringsskiftet 2006 då den på alla sätt utmärkta och fina företrädaren Björn von Sydow (s) skulle hantera en situation där hans parti förlorat kraftigt och ansvaret skulle överlämnas till ett nytt kabinett. En oberoende statschef som föreslagit ny regeringsbildare för riksdagen hade på många sätt varit en smakligare ordning, inte minst med tanke på den nu etablerade ordningen att talmannen kommer från det politiska block som innehar regeringsmakten.
Den traditionella maktdelningen bygger på en lagstiftande, en exekutiv och en dömande församling. Att synliggöra och tydliggöra riksdagens roll som folkets företrädare kan lämpligen ske i samverkan med statschefen som symbol för just hela landet. Kungen kan i olika sammanhang agera som en partipolitiskt oberoende person. En förebild för hur detta fungerar är dagens på många sätt funktionella utrikesnämnd där statschefen sitter som ordförande. Det kan finnas situationer då det är bra att markera självständighet gentemot såväl de politiska partierna som den exekutiva makten.
Sverige har en stor styrka i vår både historiskt och folkligt djupt förankrade monarki men Sverige skulle tjäna på att också låta detta speglas vad det gäller konungens uppgifter. Detta är viktigt inte minst utifrån ett framåtblickande perspektiv där vi kan se framemot en drottning Victoria som borde kunna inleda sitt regentskap med fler och breddade uppgifter till skillnad mot hennes far som mötte ett motsatt läge.