Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kyrkolagen.
Lagen om Svenska kyrkan (1998:1591) reglerar statens förhållande till Svenska kyrkan och trädde i kraft den 1 januari 2000. Lagen säger att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk samt demokratiskt uppbyggd och bedriva en rikstäckande verksamhet. Även organisationsstrukturen, kyrkoavgiften och rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar beskrivs i lagen.
Idag får åtta samfund sina kyrkoavgifter inkasserade via staten. De som ska betala avgift via skattesystemet ska ha samtyckt till det. Det finns två vägar att skaffa samtycke. Den ena är att trossamfundet hämtar in skriftliga samtycken från medlemmarna. Den andra är ”samtycke via stadgarna”. Den senare modellen tillämpas endast av Romersk-katolska kyrkan i Sverige. Även om det inte i lagens mening är en beskattning så liknar det givetvis i alla meningar en beskattning.
Separationen av stat och kyrka borde ha fullföljts. Fortfarande finns en kyrkolag som reglerar mycket av kyrkans inre liv. Inte minst blev detta aktualiserat när riksdagen under våren 2009 beslutade om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
I detta läge borde staten ha tagit ett steg tillbaka då två intressen stod i konflikt (kyrka och hbt-rörelsen) och dragit tillbaka kyrkornas vigselrätt. Staten skulle då ha tagit ansvar för folkbokföringen och andra juridiska delar av äktenskapet och låtit de religiösa samfunden sköta de ceremoniella delarna.
För att i framtiden undvika situationer där staten blandar sig i kyrkans inre angelägenheter bör därför en definitiv skilsmässa ske mellan stat och kyrka genom avskaffandet av kyrkolagen.