Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring av inkomstgarantin så att den faller ut endast under det första året efter riksdagsuppdragets upphörande.
Idag kan en riksdagsledamot som suttit minst tre år få inkomstgaranti när han eller hon lämnar riksdagsuppdraget. Garantitidens längd och garantibeloppets storlek är beroende av ledamotens ålder och antal riksdagsår, men för en ledamot som suttit i minst 12 år och fyllt 50 år kan garantin falla ut i upp till 15 år efter att riksdagsuppdraget avslutats. Garantin utfaller med 80 % av riksdagsarvodet under första året och därefter med 66 % av arvodet under den resterande tiden. Om den före detta ledamoten får ett nytt arbete dras lönen av från inkomstgarantin, men även i detta fall kan alltså delar av inkomstgarantin utfalla.
Syftet med inkomstgaranti är att skapa en ekonomisk trygghet för en avgående ledamot i den omställningssituation som uppstår när han eller hon lämnar riksdagen. Det är ett vällovligt syfte. I bestämmelserna framgår också att garantin inte är avsedd att vara en varaktig försörjning, men här har det blivit tydligt att regelverket inte fungerar som det är tänkt. Det har framkommit ett stort antal exempel på före detta ledamöter som under lång tid levt på inkomstgarantin och det finns även exempel på ledamöter som startat företag och låter nya inkomster gå in i detta bolag för att undvika att lönen leder till minskad inkomstgaranti från riksdagen.
Det är uppenbart att detta regelverk är mer förmånligt än vad som gäller för andra grupper i samhället. Regeringen har nyligen föreslagit att de statliga konstnärslönerna ska upphöra och riksdagsledamöter är då den enda grupp som kan få statlig ersättning under lång tid efter att arbetet upphört. På många andra arbetsplatser får den anställde någon form av ersättning när en anställning upphör. Denna ersättning utgår ofta i form av en årslön. Även på Regeringskansliet har man valt denna modell och en politiskt sakkunnig på ett departement har efter avslutad tjänst rätt till ett års lön som ekonomisk trygghet. Det är också den princip som ligger bakom den statliga lönegaranti som möjliggör ersättning till de anställda under en begränsad tid efter att deras arbetsgivare gått i konkurs.
Det är rimligt att riksdagsledamöter, precis som andra grupper i samhället, har rätt till en kort tids ekonomisk trygghet efter uppdragets slut för att göra det möjligt att hitta ett lämpligt nytt arbete. Vi anser däremot att det är orimligt att inkomstgarantin ska kunna utbetalas i så lång tid som 15 år. Riksdagens regelverk bör därför ändras så att ersättning endast utgår under det första året efter riksdagsuppdraget, och då med lika ersättning för alla riksdagsledamöter oavsett ålder.