Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om röddagskonto.
Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, alla helgons dag, juldagen, annandag jul, nyårsdagen, trettondagen, långfredagen och annandag påsk är helgdagar föranledda av den kristna traditionen. Första maj har en ideologisk tradition. De svenska helgdagarna skapades under en förgången tid. Sverige är nu ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle.
När nu staten lossat banden med Svenska kyrkan och när Sveriges kulturella befolkningssammansättning är mer heterogen bör det vara möjligt för var och en att få välja om och när man vill ta ut dessa dagar, i form av egna religiösa helgdagar eller som vanlig ledighet. Detta skulle bli vars och ens eget ”röddagskonto”. Till exempel skulle icke-kristna kunna vara lediga på sina helgdagar och i stället arbeta på lördagar och söndagar när andra vill ha ledigt, vilket inte minst arbetsgivarna inom vården och handeln säkert skulle uppskatta. Ett ”röddagskonto” skulle också kunna underlätta för till exempel föräldrar i delade familjer att kunna ägna mer tid åt barnen när de har ansvaret för dem, liksom för dem som vårdar någon nära anhörig växelvis.
Frågan om ”röddagskonto” är en stor arbetsmarknadspolitisk fråga som berör både arbetstidslagstiftning och lokala och centrala avtal mellan arbetsgivare, anställda och fack men det är även en fråga om trosfrihet. Det är därför önskvärt att en utredning tillsätts för att se över möjligheterna att fritt få disponera de nuvarande helgdagarna.
Staten har ett särskilt ansvar att motarbeta diskriminering och att behandla alla invånare och alla sina anställda lika. Staten borde därför i sin egenskap av arbetsgivare gå före och erbjuda bland andra sina anställda med annan religiös bakgrund än den kristna möjligheter att vara lediga på sina helgdagar. Därför borde staten inom någon verksamhet, en myndighet eller ett bolag, gå före med ett försök i fråga om ”röddagskonto”.