Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avveckla personvalsspärren.
Vart fjärde år i september utser svenska folket i allmänna val vilka partier som skall representera dem i riksdag, kommun och landsting. Trots personvalet har väljarna dock begränsad möjlighet att påverka vilka enskilda politiker som representerar partierna. Trots personvalsreformen som togs i praktik först valet 1998 är väljarnas möjlighet att ändra partiernas listor begränsad. Detta gäller i synnerhet i större valkretsar. Eftersom förutsättningen för att bli personvald till riksdagen är att man erhåller personröster som motsvarar minst åttaprocent av det egna partiets röster i valkretsen, når endast ett fåtal personer upp till spärren om de inte redan toppar sitt eget partis valsedel. Endast 6 av 349 riksdagsledamöter har tagit sig in i riksdagen tack vare personröster i samband med valet 2006. Detta har gjort att personvalet successivt minskat i betydelse i val efter val. Att så är fallet är inte märkligt eftersom väljarna märker att personvalet har begränsat genomslag. Eftersom många politiker vet att förutsättningarna för att nå upp till åttaprocentsspärren är begränsad lönar sig personvalsprofilering i relativt liten utsträckning. Resultatet har blivit en mycket svag återkoppling mellan väljare och förtroendevalda och därmed även själva ansvarsutkrävandet av enskilda riksdagsledamöter. Skulle personvalsspärren tas bort skulle läget förändras drastiskt, vilket skulle vitalisera svensk demokrati och stärka legitimiteten hos våra folkvalda.