Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begravningslagen bör förtydligas när det gäller anhörigas möjlighet att behålla grav och gravrätt och att kunna återfå gravrätten.
Att kunna besöka en grav efter en avliden släkting betyder mycket för många människor. I Sverige är det med några undantag församlingarna inom Svenska kyrkan som har hand om begravningsverksamheten. Kyrkogårdarna fyller en viktig roll både för de anhöriga och för den bygd där de är belägna. Den lokala kyrkogården, med gravar från olika tidsepoker, påminner oss om vår gemensamma historia.
Äldre släktgravar har stor betydelse för efterlevande och för dem som ägnar sig åt släktforskning. Många har på senare tid uppmärksammat att gravstenar som släktingar trodde fanns ”för evigt” inte finns kvar när man kommer på det årliga besöket för att lägga en blomma på släktgraven. Det är en smärtsam upplevelse och ett växande problem.
Bestämmelser om gravrätt, det vill säga vem som har bestämmanderätt över graven, regleras i begravningslagen. I lagen framgår att gravrätt enbart får utövas av den som är antecknad som innehavare av gravrätten. Om gravrättsinnehavaren väljer att avstå sin gravrätt behöver han eller hon inte ta hänsyn till andra släktingars uppfattning och vilja om att släktgraven ska behållas eller återlämnas till kyrkogårdsförvaltningen.
I de fall gravrättsinnehavaren avstår från gravrätten kan det skapa motsättningar och konflikter mellan anhöriga som har olika uppfattningar när det gäller att ha kvar släktgraven eller gravrättsinnehållet. Begravningslagen är idag otydlig när det gäller tillämpningen och hur kommunikationen ska fungera mellan kyrkogårdsförvaltningarna och andra anhöriga.
Om gravrättsinnehavaren lämnat tillbaka gravrätten till kyrkogårdsförvaltningen är det mycket svårt för andra anhöriga att ta över gravrätten. Även här är begravningslagen otydlig och reglerar inte möjligheten att få tillbaka en gravrätt, inte ens om man anser den vara återlämnad på ett felaktigt sätt. Kyrkogårdsförvaltningen är dock alltid skyldig att behålla själva gravplatsen under minst 25 år från gravsättningen till förmån för den som senast har gravsatts där.
Kyrkogårdsförvaltningarna borde kunna ha en mer generös syn när det gäller anhörigas möjlighet att behålla grav och gravrätt och kunna återfå gravrätten. Detta behöver tydliggöras i lagen. Det bör ges regeringen till känna.