Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om minskning av antalet riksdagsledamöter.
De grundläggande principerna för styret av Sverige kommer till uttryck i regeringsformen. Medborgarna deltar inte själva direkt i beslutsfattandet utan gör det indirekt genom sina valda representanter. I riksdagen finns 349 valda ledamöter som representerar sina valkretsar och väljare.
Sverige har därmed knappt fyra ledamöter i riksdagen per 100 000 invånare. Det är ett antal som, om man jämför med andra länder, ligger högt och i vissa fall väldigt högt. I Danmark har man 3,25 ledamöter per 100 000 invånare, i Tyskland endast 0,75 per 100 000 invånare, och i USA går det över en halv miljon invånare för varje kongressledamot. Alla dessa länder är blomstrande demokratier, så argumentet ”ju fler ledamöter desto bättre demokrati” är inte hållbart. Däremot kan man säga att det blir svårare att utkräva ansvar om en riksdagsledamots ansvar blir för litet.
För närvarande bereds Grundlagsutredningen som har haft i uppdrag att göra en samlad översyn om regeringsformen. Där lämnas ett antal förslag, bl.a. att spärren för personval till riksdagen föreslås sänkas till fem procent. Dock har utredningen inte lagt fram förslag om att minska antalet ledamöter till riksdagen, vilket vi beklagar. Redan författningsutredningen (SOU 1963:17) föreslog med hänvisning till andra jämförbara länder att antalet ledamöter skulle reduceras till 290. Frågan om antalet riksdagsledamöter har därefter återkommande väckts i riksdagen. Argumentationen har gått ut på att 349 ledamöter i förhållande till landets folkmängd är osedvanligt många ledamöter jämfört med andra demokratiska länders representation. Med färre ledamöter skulle politikernas anonymitet minska. Dessutom skulle riksdagen bli mer ”arbetsduglig”. Vidare måste det, har det hävdats, i diskussionen vägas in att den moderna IT-utvecklingen och tillgången till Internet ger nya möjligheter till kontakt – oberoende av geografiskt avstånd – mellan väljare och valda.
Vi delar ovanstående uppfattningar och anser att antalet ledamöter bör minskas med 100. Det är en åtgärd som inte vare sig hotar den demokratiska processen eller får Sverige att bli unikt i sin situation med drygt 2,5 ledamöter per 100 000 invånare.
Vi tror att effektiviteten i riksdagens arbete skulle påverkas positivt av en sådan förändring, och vi anser dessutom att vi ska ha samma krav på riksdagen som vi har på andra statliga myndigheter. Också riksdagen ska effektiviseras. Vi ska inte ha för många ledamöter av hävd, utan vi måste anpassa kostymen efter innehållet. Det skulle samtidigt frigöra plats i nuvarande plenisalen eftersom riksdagen då skulle få plats med sina sammanträden i andrakammarsalen. Den frigjorda platsen skulle kunna tjänstgöra som välkommet konferenscentrum.
Det finns stora vinster i att minska antalet ledamöter i riksdagen och frågan bör ses över så snart som möjligt.