Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer med förslag till hur inkomstgarantin för riksdagsledamöter kan begränsas till maximalt ett år.
Genom en rad beslut de senaste åren har villkoren för avgångna riksdagsledamöter skärpts och blivit mindre generösa. Detta har varit rätt i sak och dessutom bra för riksdagens anseende i samhället.
Förutsatt att en avgående ledamot uppnått femtio års ålder och tjänstgjort under en sammanhängande tid av minst sex år finns emellertid fortfarande en möjlighet att välja om man vill förvärvsarbeta eller inte fram till dess att allmän pensionsålder uppnås.
Det är en viktig princip att människor som kan förvärvsarbeta ska göra så. I egenskap av lagstiftare har riksdagen uppställt detta principiella krav mot medborgarna. Alliansregeringen hävdar också en tydlig arbetslinje. Inte minst av det skälet måste riksdagen nu tillämpa samma krav mot sina egna ledamöter.
Reglerna om den s.k. inkomstgarantin bör därför ses över med denna utgångspunkt. För riksdagsledamöter bör det, precis som för förvärvsanställda, finnas en möjlighet att under en begränsad period få omställningsstöd för att underlätta återgång till förvärvsarbetande eller företagande. Ett sådant stöd bör begränsas till maximalt ett kalenderår.