Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att älvdalskan bör erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag.
Representanter för Ulum Dalska och Älvdalens kommun har framfört till såväl tidigare som sittande regering att älvdalskan bör erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige. Jag har fört fram förslaget tidigare i en motion till riksdagen och deltagit i en uppvaktning av regeringen. Ännu har inte förslaget fått något stöd i riksdag och regering, varför jag återkommer med delvis förtydligade argument.
Några av de argument som framförs och som jag ställer mig bakom är:
Älvdalska är ett språk. Detta konstaterar en rad experter på området.
Att garantera en grupp sina språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet, som finns förankrad i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Idag har barn med älvdalska som modersmål ingen möjlighet till skolundervisning varken på eller i älvdalska.
Vi har en klar och tydlig uppmaning från Europarådet att undersöka älvdalskans situation. I och med att älvdalskan är en språklig varietet, som starkt avviker från standardspråket och som av hävd talas i ett avgränsat territorium, anses den uppfylla de krav som ställts på ett landsdels- och minoritetsspråk enligt Europarådets fördrag, som Sverige har skrivit under.
Älvdalskan, som enbart talas i Sverige, anses vara en del av det svenska kulturarvet. Många, både i och utanför Älvdalen, anser att denna språkliga varietet bör bevaras till kommande generationer.
Jag anser att regeringen bör utreda älvdalskans möjligheter att erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag. Det bör ges regeringen till känna.