Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att även registrering av riksdagsledamöternas skulder bör bli obligatorisk.
Vi har nog alla hört uttrycket: ”Den som är satt i skuld är inte fri.” Lika lite som den som har en förmögenhet bunden till olika former av tillgångar, lika lite är den som har skulder oberoende eller fri. Om en riksdagsledamot uppger sina tillgångar och åtaganden så skulle det då antagligen leda till ökat förtroende för huruvida ledamoten kan antas vara självständig i sitt förtroendeuppdrag. Men en sådan öppenhet och transparens blir inte komplett om inte även skulder redovisas.
Riksdagsstyrelsen föreslår i sin framställning till riksdagen 2006/07:RS3 att de hittillsvarande reglerna att ledamöterna i Sveriges riksdag på frivillig grund kan lämna uppgifter om sina tillgångar och åtaganden ska bli obligatoriska. Skälet till detta obligatorium är enligt framställan: ”Som utredningen framhöll skulle en ökad öppenhet kring ledamotskapet sannolikt bidra till att öka allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen och för riksdagsledamöterna och det politiska systemet.”
För mig framstår det något asymmetriskt att förslaget om obligatorium inte kompletterats med behovet av att också uppge skuldsidan hos ledamoten. Det är väsentligt vanligare att människors förmåga att vara självständiga påverkas mer av skuldsidan än tillgångssidan i den privata balansräkningen. Därför menar jag att förslaget skall kompletteras så att även skuldsidan skall redovisas under förutsättning att denna skrivelse blir föremål för riksdagens antagande.