Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att slå vakt om presstödet.
Den svenska dagspressen är en av de mest livaktiga och spridda om man jämför oss med resten av Europa. Sverige är inom EU, tillsammans med Finland, helt i en klass för sig när det gäller läsning av dagstidningar. En starkt bidragande orsak till detta är det svenska systemet för presstöd. Stödet är utformat på ett så smart sätt att det bidrar till att låta de s.k. andratidningarna överleva utan att stödet i sig hotar förstatidningarnas existens. Andratidningar kallas de som verkar på orter i skuggan av en dominerande tidning.
Staten bör driva en mediepolitik där mötesplatserna blir fler, inte färre. Det behövs en politik som motverkar kommersialiseringen av det offentliga rummet och koncentration av medieägandet. Mediepolitiken utgör därför en viktig del av kulturpolitiken.
Väsentliga instrument för en sådan mediepolitik är ett värnande om presstödet.
Faller presstödet bort så är det tidningar som utgör en del av det svenska kulturarvet som försvinner. Kvar blir bara de stora och starka koncernernas tidningar. Den journalistiska mångfalden och konkurrensen mellan tidningarna om läsarnas gunst ersätts då med en enfald där annonsörernas vilja väger allt tyngre och överskuggar läsarnas.
Men även för läsarna av de tidningar som blir kvar får ett borttagande av presstödet konsekvenser. Distributionen försvåras och fördyras avsevärt för flera av dem – detta eftersom en del tidningar bara får distributionsstöd för att kunna nå ändå ut till de mest avlägsna delarna av vårt land. Ytterst handlar alltså presstödet om att värna om mångfalden i det demokratiska samtalet.