Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett medborgarinitiativ på nationell nivå bör införas.
I den nyligen avslutade grundlagsutredningen (SOU 2008:125) diskuteras olika sätt att stärka den svenska demokratin. En av de frågor som behandlas mer ingående är den om folkomröstningar och vem som skall få initiera sådana.
Utredningen är klar över att folkomröstningar är ett viktigt instrument för att öka väljarnas engagemang för och kunskap om de frågor som omröstningen gäller.
Utredningen föreslår därför att det skall bli lättare för väljarna att ta initiativ till folkomröstningar på kommunal nivå.
Egendomligt nog väljer dock utredningen att inte föreslå en liknande möjlighet på nationell nivå. Det som gäller i fråga om engagemang och delaktighet på kommunal nivå gäller sålunda inte på nationell nivå.
I själva verket är utredningen totalt inkonsekvent i denna fråga. Det går därför inte att värja sig från misstanken att den njugga inställningen till folkomröstningar på nationell nivå mer handlar om viljan att värna partiernas makt och mindre om väljarnas rätt till inflytande.
I Schweiz finns ett generöst system med långtgående möjligheter för väljarna att överpröva beslut som fattats i deras parlament. Enligt de schweiziska parlamentarikerna fungerar det utmärkt.
Även om vi inte kan gå så långt som i Schweiz, åtminstone inte på kort sikt, borde vi i alla fall införa långt mer generösa regler än dagens. Ett minimikrav är att samma regler för folkomröstningar skall gälla på nationell nivå som på kommunal.
Mot bakgrund av vad som har sagts ovan bör åtminstone de regler som utredningen föreslagit ska gälla för kommunal nivå också tillämpas på nationell nivå.