Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att domarreglerna förändras så att de överensstämmer med regeringsformen.
Vi lever i ett land som är demokratiskt och mångkulturellt. Därför hävdar jag att vi måste ändra synen på domare och deras talan.
Regeringsformen 1 kap. 1 §: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.
Regeringsformen 1 kap. 2 § första stycket: Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Jag anser att detta krockar med domarreglerna som härrör från 1734, då dessa domarregler, sannolikt författade av Olaus Petri omkring 1540, beslöts. Dessa har nu blivit praxis.
I de första delarna är andemeningen att domaren dömer som Guds befattningsman och inte folkets. Jag citerar första meningen: ”En domare skall först besinna, att han är en Guds befallningsman, och det ämbete han förer, det hörer Gudi till, och icke honom själv, och därföre hörer domen, som han avsäger, Gudi till, efter det han avsagd varder i Guds ämbete, på Guds vägnar, så att det är visserligen Guds dom, och icke människors.”
Detta innebär att man måste tro på Gud för att bli domare i Sverige. Detta är föråldrat och är ett inskränkt synsätt. Lagarna gäller alla och ska kunna tolkas av alla oavsett om man är religiös eller ej. Därför krävs en ändring i form av att första stycket och punkterna 1–5 ska strykas ur domarreglerna så att även de följer regeringsformen.